Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1866, sida 1

Från Krigsteatrarne. Dagens post. Striderna följa på den böhmiska krigsteatern så tätt på hvarandra, att de utförliga officiella eller icke-officiella meddelandena om träfsningar, som stått för några få dagar sedan, synas redan något gamla i jemförelse med de underrättelser om nya krigstilldragelser. som telegrafen bringar. Så känner man nu, att d. 3 dennes stått i grannskapet af fästningen Königsgrätz en, såsom det vill synas, afgörande hufvudbatalj, i hvilken österrikiska nordarm6en blifvit totalt slagen. De några dagar äldre tilldragelserna hafva emellertid sitt stora intresse såsom utgörande ett förspel till denna slagtning. Från Reichenberg skrefs d. 28 Juni till Kölnische Zeitung: .,Den seger, som våra trupper i går och i dag hafva tillkämpat sig, är utomordentligt lysande. 5:te armekåren (af kronprinsens arm vid Skalitz) utmärkte sig isynnerhet och sprängde slutligen helt och hållet 6:te och S:de österrikiska armåkårerna, men hade derunder sjelf en förlust af 1500 döde och sårade. Gardes-kären, som förlorade 1200 man, kämpade likaledes förträffligt och slog efter en hård strid 10:de armekåren under Gublenz fullständigt på flykten. En tillfångatagen österrikisk officer berättar, att Gablenz slutligen såsom en förtviflad red in i det tätaste kulregnet och uppmanade sina soldater att gå på med bajonetten. Men det var förgäfves; gardesregementerna tillbakadrefyo allt med tändnålsgevärens tillintetgörande eld. General Gablene sjelf lär vara sårad. De preussiska trupperna hafva under de två sednaste dagarne tagit 20—30 kanoner och 6—7 fanor samt gjort 6,000 till 7,000 fångar. ofvanstäående berättelse sysselsätter sig hufvudsakligen med schlesiska hären under kronprinsens befäl; om prins Fredrik Karls strid med österrikarne innehåller den officiella preussiska Staatsanzeiger följande skrifvelse från högqvarteret Minchengrätz d. 28 Juni kl. 10 om aftonen: Årmåens uppgift bestod i dag uti att öfverskrida Iserlinien och framtränga i riktning af Minchengrätz, en uppgift, son lyckligt löstes i trots af den tryckande värman, som i otrolig grad besvärade truppernas marsch. De kejserlige försökte hindra armeens framträngande, men blefvo öfverallt tillbakakastade. I trakten af Miänchengrätz, der österrikarne hade uppbränt bron, uppstod en häftig träffning, i hvilken infanteri och artilleri deltogo. Våra refflade kanoners verkan var mycket god. En fiendtlig ammunitionskolonn flög i luften, och under skydd af kanonelden lyckades det framemot middagen att slå en ny bro. Österrikarne begagnade äfven i dag terrängen med stor skicklighet. Så uppkörde de omkr. kl. 10 f. m. helt oväntadt ett batteri på en bergplatå, som stupar brant ned till Iserdalen, och försvårade derigenom divisionen Horns framryckande. Det lyckades emellertid divisionen Fransecki att bemägtiga sig denna platå och taga byn Bossin. Äfven i dag hafva österrikarne haft ojemförligt större förluster än vi. Vår förlust torde icke öfverstiga 150 man, medan det till detta ögonblick inkommit inemot 1200 österrikiska fångar. Öfverallt, der våra trupper genomtåga, hatva innebyggarne dragit bort. I Minchengrätz, en stad med 4,000 innevånare, förefumno vi icke 50 menniskor. Ännu meALÄLUUMAAEAUEEnn