Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1866, sida 1

Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanet Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. — Vi få väl se, svarade köpmannen och tömde betänksamt sin kopp, hvarefter han begaf sig till sitt kontor. Detta korta samtal med fadern gaf Alma åtskilligt att tänka på. Åter framstod Figueras för hennes tankar, hon ville förjaga denna bild, men förgäfves; den likasom trängde sig inpå henne och ökade ännu mera den själsspänning, hvaruti ovissheten om Ganas tillstånd hade försatt henne. Hon hade redan affärdat den trogna Dido för att inhemta nya underrättelser om den sårade, och befann sig således ensam i kiosken med en ung slafvinna. — Solen började redan verka, och allt anordnades i den täcka fristaden för att minska hennes förlamande kraft. Spjelsjalusierna nedfälldes och ställdes så, att luftdraget kunde passera igenom dem, hvarjemte förhängena vid ingången drogos något åt sidan. — Sedan dessa små anordningar blifvit vidtagna, tog Alma en bok och lutade sig mot ottomanens kuddar för att läsa. — Men hennes tankar förmådde ej följa bokens innehåll och hon kastade den snart åt sidan. Hon tog lutan och slog några ackorder, men äfven musiken kunde ej förströ henne. Amor, den lilla apan, gjorde förgäfves de berängdaste grimaser och krumsprång för att blifva observerad af sin herrskarinna, men Alma uppmuntrade honom ej med SA se H.-T. N:o 151.