Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1866, sida 2

VII. förmiddag. Ett oväntadt besök. Förubbad tillförsigt. En firad qvinnas hämnd. Middagen. Dagen grydde efter den första sömnlösa natt Alma upplessat. Gamla Dido hade visserligen återvändt med lugnande underrättelser, ty läkaren ansvarade för Ganas lif, så vida inga oförutsedda omständigheter inträffade, — men en häftig särfeber hade infunnit sig, och Gana låg i full yrsel. Redan tidigt begaf Alma sig ned till kiosken för att bland sina blommor och foglar finna någon förströelse. Den friska morgonluften svalkade hennes heta panna, och hon använde hela sin själskraft för att åtminstone visa ett yttre lugn, då hennes fader som vanligt intog sitt chokolad tillsammans med henne. Den värde köpmannen förde derunder samtalet på Figueras. — Jag vet inte, sade han, — hvad som hos mig väckt en sådan sympathi för denne man. Kanske den hemlighetsfullhet, som omger honom, ty medge att han. ej är någon vanlig kopvardiestyrman. — Jag e ner gerna, — svarade Alma, — att mr Figueras är en fulländad gentleman, men just dessa maner, så stridande mot hans yrke, inge mig ett visst misstroende. Hans blick är en ogenomtränglig natt utan en enda stjerna. — Lilla toka, det är den vanliga qvinliga skyggheten inför en ovanlig, kraftfull man. Men vet du, han tycks vara lika mycket köpman som sjöman, och jag har stor lust att engagera honom i min affär. — Min kloke far tycks verkligen ha blifvit förtrollad af denne fremling, skämtade Alma, ehuru hon erfor en hemlig bäfvan vid sin faders ord, — men tror ni då att vår gäst vill stanna qvar på vår lilla ö? Örnen trifs bäst i den fria rymden. (Forts.) En kreolsk troendet.