Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1866, sida 2

älagdt!. D. Dagens post. Nu, då underr ittelser äfven ur österriisk källa rörande krigstilldragelserna i Böhmen börja spridas öfver Europa, hafva på vissa håll — särdeles i franska och engelska tidningar —starka tvifvel gjort sig gällande rörande resultaten af striderna den 26, 27 och 28 Juni. I Paris och äfven i London uttalades såväl inom de militära kretsarne som i de ledande tidn ngarne den öfvertygelse, att ända till d. 28 Juni hade krigslyckan varit på österrikarnes sida. Från och med sistnämnda dato synes emellertid fördelen bestämdt hafva varit på preussarnes, och våra sednaste underrättelser från böhmiska krigsskådeplatsen förmäla, att de begge armöerna under kronprinsen af Preussen och prins Fredrik Karl hyckats fullständigt förena sig med hvarandra, sedan det af österrikarne starkt besatia Gitschin, beläget öster ut från Jung-Buntzlan, mellan Åänchengrätz och fästningen Josephstadt, blifvit stormadt och taget. Dessförinnan var denna förening icke verkställd, och det visar sig således, att de tördelar preussarne efter hårda strider hade uppnått intill den 29 Juni ingalunda voro af så a rande betydelse, att de berättigade till det hinanelshöga segerjublet i Berlin. Hvad som skett är endast inledningen till det stora slag, som skall afgöra Prags öde, såvida det icke dessförinnan lyckas Benellak drifva preussarne tillbaka, ty begge de preussiska armernas rörelse tyckes hafva Prag till mål, och till denna stads försvar skall Benedel; säkerligen uppbjnda alla sina krafter. De officiösa Berlinertidningarnes telegram från krigsteatern äro nägot utförligare än de, som i llandelstidningen meddelats, hvadan vi här, för öfversigtens skull, återgifva dem. Preussiske generalen Steinme etz, chef för 5:te kåren, inberättade från Breslau den 29 Juni kl. 1,15 om morgonen: Jag har att meddela Eders Maj:t, att vi den 28 Juni vunnit en ny seger, som var hetare och blodigare än segern den 27. Vi hafva lidit stor förlast i officerare och manskap; dock är fiendens förlust afgjordt större. Vi hafva åter eröfrat några trofter, hvilkas antal ännu icke är bekant, och gjort talrika fångar. Skalita är i våra händer. Enligt Benedeks skriftliga ordres, som vi hafva funnit, kämpade erkehertig Leopold med 6:te och S:de kårerna i dag emot mig. Mina trupper äro efter tvenne sammandrabbningar ännu uppfylda af mod och stridslust. De utbryta i högljudt jubel— NMänchengrätz den 28 Juni kl. 7 e. m. Prins Fredrik Karl har efter en häftig strid tagit Minchengrätz; österrikarne drotillbaka öfver Firstenbriich med lust af 2,000 man. Ensamt brigaden Hrartsecki gjorde 600 fångar. — Kronprinsen rapporterade från Reinerz d. 27 Juni: .Om händelserna i dag får jag meddela Eders Maj:t följande: General Steinmete hade redan den 26 om e. m. framskjutit sitt avantgarde under generalmajor Löwenfeld framemot I Nachod, och denne hade efter en lätt fäktning satt sig i besittning af defilten, som österrikarne utrymde, qvarlemnande 18 döde. Avantgardet framsköt sina förposter i riktning mot Skalitz. I dag kl. 91, f. m. blef detta avantgarde lifligt angripet af 2 brigader utaf 6:te österr. kåren, hvartill slöt sig en kedja som reserv med talrikt artilleri. Samtidigt visade sig prinsens af Holstein tunga kaxalleridivision. Genom ansträngningarne af avantgardet, som drog sig långsamt och under strid tillbaka, lyckades det för armåens hufvudstyrka att komma ut ur den farliga defilten och uppnå de framom liggande höjderna. I detta ögonblick anlände jag i rättan tid från Brunau. Allteftersom de hunno fram, kastades trupperna genast upp på de närste höjderna för att qvarhålla sig der sionen Kirchbach tll höger och divi. sionen Löwenfeld till venster. IIela artilleriet, 90 kanoner, framsköto i träffningslinien, hvaremot fienden förstärkte sig med sin sista brigad af 6:te kåren och dess reservartilleri. Fiendens framryckande blef snart hämmadt, och såsnart vår kår, som ännu behöll ett infanterireg:e såsom reserv, marsche(wHHZKnnnnn —