Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1866, sida 2

Från Krigsteatrarne. I en korrespondens till , Journal des Debats heter det: Att italienarne vid Custozza stridit förträffligt, framgår bäst ur de österrikiska berättelserna. Desto värre är i krig tapperheten icke nog, om icke krigslyckan kommer till hjelp. Men af detta första missöde kan man visst icke antaga, att denna lycka skall blifva italienarne ogunstig. Vi vilja tvärtom, i hvad nu händt, endast se en hård, men nyttig varning för italienarne. Ålla de fel, till hvilka italienarne gjorde sig skyldiga år 1848 — då de äfven stodo ensamme mot österrikarne — likasom det nu begångna, bestodo i att taga saken för lätt. Det första nederlaget vid Custozza, år 1848, gaf italienarne en för skarp lektion, för att då kunna godtgöras. Under 10 år måste de uppbära följderna af det då gjorda felsteget. Det andra nederlaget vid Custozza, år 1866, skall bevara italienarne från den villfarelse, som 1848 för dem var så förderflig: den nu inträffade motgången skall lära dem, från början, att det är ett mödosamt verk, som de hafva att utföra; att de måste sluta sig tätt tillsammans och vara fast beslutna att trotsa de yttersta svårigheter, för att godtgöra det nederlag, som de nu lidit. Detta nederlag må väl anses hårdt, men skall blifva till nytta under fortsättningen af kriget. Fälttåget 1848, som började med lätt vunna segrar, slutade med olycka; 1866 års fälttåg har börjat med ett missöde, hvilket väl dock må kunna anses i ingen mån hufvudsakligt för en armt, som är 400,000 man stark. För vår del anse vi denna uppfattning af förhållandena fullt riktig. Lamarmora hade måhända uppgjort en alltför djerf krigsplan, och utan tvifvel har konungens raskhet kommit honom att förgäta det sammanhang mellan armeens olika delar, som isynnerhet på denna krigsteater — kanske den svåraste i Europa — är högst nödvändigt. Huru härmed än må vara, skall man nu helt och hållet ändra operationsplan. Cialdini lärer icke vidare skola försöka attensamt med sin armekår öfvergå Po, utan skall förena sig med den öfriga armåöen vid Cremona och Piacenza. De ogynnsamma terrängförhållandena, det sumpiga, af kanaler och andra vattendrag genomskurna området vid Pos utlopp hafva föranledt detta beslut. För den närmaste framtiden torde man hafva att förut få höra omtalas hvad Garibaldi och italienska flottan komma att utföra. Man talar till och med om, att hufvudarmåeen skulle företaga en verklig belägring af fästningarne inom den verldsbekanta fyrkanten. För vår del tro vi dock icke på en sådan plan. Angående stämningen i de österrikiska kronländer, som ligga nära den södra krigsteatern, skrifver en österrikisk tidning följande: , Sedan hela kustlandet — sedan den 23 Juni äfven Kroatien — blifvit förklaradt i belägringstillstånd, inkomma från alla misstänkta trakter loyalitetsadresser, vid hvilka presterna föregå med goda exempel-. Från Botzen skrifves: I går hafva tvenne skarpskyttekompanier (österrikiska) från Schwaz hitkommit. Underrättelser från Trient meddela, att alla kej