Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1866, sida 1

land medförde dessa ider hit. Kan ni föreställa er, hon försökte inrätta skolor för de svarta, talade om deras menniskovärde, delade ut kläder och medikamenter, men hvad blef hennes lön? Naturligtvis otack. Nej negern, som egentligen skulle blifva föremålet för en sådan verksamhet här, är och förblir en blandning af tiger och apa, hvilken man måste behandla annorlunda än de hvita. — Men min far, sade Alma allvarligt, äro dessa svarta icke menniskor likasom vi? — Ja, det är just frågan. Visst äro de menniskor, men af en ojemförligt lägre ordning än vi. Hela naturen erbjuder dylika gradationer, och man ser att de lägre ordningarne tycks vara till för de högres skull. Hvad är er tanke, Figueras? Som jag inte är slafegare och således ointresserad, kan jag ej hysa samma åsigt som ni, min ärade värd. Negern är menniska och fullt jemngod med oss; det är endast egemnyttan och behofvet af hans arbetskraft, som gjort att kolonisterra qvarhållit honom på hans låga ståndpunkt. Kom ihåg S:t Domingo! Negrerna hafva der tillräckligt visat hvad de förmå, och denna ö bör alltid framstå som en hotande varning för de öfriga kolonierna. — Denna ö visar äfven hvart det leder om man ger de färgade fria tyglar, invände Gjörwell. Men låt oss lemna detta obehagliga ämne. Här kommer Dido med förfriskningar, och som aftonen är vacker, kunna vi ju intaga dem under portiken. Alma gaf Dido några befallningar, och innan kort var ett bord dukadt mellan pelarne vid ingången till kiosken, der den unga värdinnan undsägnade sina gäster med de utsöktaste frukter samt en enkel souper. Den unga flickan gjorde les honneurs som värdinna. med ett förtrollande behag, och medan Gjörwell med saderlig stolthet lät sina blickarhvila på sin dotters herrliga: gestalt, kände den