Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1866, sida 2

men de lydde 1CKC. EMmIIgU de Secdtiti4dee underrättelserna befann sig paraguiternas avantgarde endast 1,200 steg från de allierades förposter, så att man utan tvifvel snart har att motse underrättelse om nya strider. I Honduras har en revolution utbrutit och regeringens trupper blifvit slagna. Från Krigeteatrarne. Allt flera och flera underrättelser ingå angående förloppet af slaget vid Custozza, hvilka bekräfta och komplettera de uppgifter om detsamma, som vi förut meddelat. Så skritver Afton-Monitören i sin krigsbulletin: ,Depecherna bekräfta, att österrikarne efter de fördelar, som de vunnit den 24 Juni, och efter italienarnes återtåg icke förföljt de sistnämnde, utan qvarstannat på venstra stranden af Mincio. Detta faktum måste tillskrifvas den fasthet, hvarmed konung Viktor Emanitels armå reorganiserats på samma strand, i det den stödde sin venstra flygel hå Garda-sjön och derifrån utsträckte sig öfver Volta till Goito, vid hvilket sistnämnde ställe öfvergången öfver floden blifvit verkställd. Man försäkrar, att italienarne skola oförtöfvadt, men efter en annan plan, tillgripa offensiven. General Cialdinis armekår synes fortfarande förblifva i sin ställning. Erkehertig Albrecht meddelar visserligen, att denna kår skulle vid Polesella (nära utloppet i Adriatiska hafvet) hafva öfvergått Po; men terrängen der är så genomskuren af kanaler och andra vattendrag, att, till och med om en armå lyckats ditkomma, det icke skulle vara någon möjlighet att derifrån framrycka. I hvarje fall har ingen sammandrabbning der ännu egt rum. Uppgifterna öfver de förluster, som de begge armåerna haft genom bataljen, uppgifvas mycket olika. Efter några af dem skulle österrikarne hafva förlorat 6,000 man och italienarne 10,000; efter andra skulle förlusterna för hvardera armen uppgå till 12,000 man. ,.Siecle innehåller följande: ,,Custozzadagen är ett svårt slag för italienska armåen; vi hafva ingen afsigt att förneka detta. Men det är ett slag, som skall stålsätta denna armås moraliska hållning. Långt svagare till antalet, hafva italienarne bestått i en hjeltemodig strid mot trupper, hvilka äro berömda för sin duglighet. En ung, af många olika elementer sammansatt arm har på ett berömligt sätt kämpat emot gamla, af skickliga anförare förda soldater, hvilka stredo på en af dem sedan lång tid väl bekant terräng och, så att säga, under fästningens kanoner. Den italienska armåen utgår ur denna strid med medvetandet af sin egen kraft; den har lemnat de bästa bevis derför. Af de tre armåkårerna har endast den första haft någon egentlig förlust; för den andra var förlusten obetydlig och för den tredje ingen. I en korrespondens af den 25 Juni från Goito heter det: ,,För första gången sedan 1859 mätte sig i går de italienska trupperna med de österrikiska, af hvilka de förut varit så föraktade, och visade dem, att de vetat väl använda de sju läroåren. På årsdagen af slaget vid Solferino träffade den tredje armåkårens åttonde division, under general Cugia, i närheten af Custozza, blodigt i åminnelse, på de österrikiska trupperna, hvilka sistnämnde vid första anfallet genast tillbakaträngdes till Somma-Campagna, en by på det höga berg, som ligger ungefär midtemellan Peschiera och Verona. Redan snart fingo österrikarne betydliga förstärkningar från Peschiera, och länge blef striden oafgjord mellan Guastalla och Somma-Campagna. En skicklig flankrörelse af de omkring 8,000 man starka italienarne tvingade österrikarne, för att icke blifva omringade, att lemna bergspositionerna och draga sig ned i dalen, der de ledo stora förluster af tvenne förträffligt placerade italienska batterier. Så stodo sakerna klockan fyra på e. m., österrikarne voro nästan stadda på återtåg, då högste befälhafvaren för de i striden varande österrikiska trupperna erhöll kännedom om, att en stark kolonn från Verona närmade sig. Cugia hade endast att mot dessa ställa de genom dagens heta strider utmattade italienarne. På någon snar undsättning från hufvudhären kunde han svårligen räkna, enär densamma var spridd på den långa linien från Pozzolo och Castelvecchio till Goito. I samma ögonblick anlände emellertid redan de första österrikiska batterierna — fyra till antalet — af den från Verona skickade förstärkningen, och som de innehade höjderna, lyckades det dem icke allenast att tillintetgöra verkan af de italienska batterierna, utan äfven att genom en oafbruten karteschoch granateld uthreqa död och förödelse bland det italienska infanteriet. Nu inträdde en kort oreda bland de italienska truppgrna, Yn allmän rörelse tillbaka Började, hvilken, i brist på nödigt artilleri till ber täckning, i början icke var lätt att ordna. Atertåget, som emellertid i alla fall snart blef ordnadt, skedde öfver Fornelli, Valleggia, Foroni: Pozzoli, Ferrari, Måssimbona och Falzoni. kn grå regnhimmel hade något mildrat den glödande hettan, ! och lifvade af den bästa anda, under klin