Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1866, sida 1

AAAAA — sjöfolk på norska fartyg icke räknades till utländningar. Sektionen förenade sig härefter i det af hr Nordenfalk föreslagna uttalande, att sektionen såg med glädje de steg, som sedan förra mötet blifvit vidtagna för uppfyllandet af de i afseende härå då uttryckta önskningar, samt för öfrigt vidhöll dessa önskningar, för så vidt de ej redan blifvit uppfyllda. Hr Nordenfalk hade äfven ifrågasatt ett uttalande om önskvärdheten af gemensamma åtgärder från de tre rikenas sida för att främja deras handelsoch sjöfartsförbindelser på aflägsna platser. Såsom dylika åtgärder påpekade tal. konsulaternas uppdragande åt samma personer och gemensamma expeditioner af örlogsfartyg till handelns skyddande, hvarjemte tal. önskade att man måtte taga i öfvervägande lämpligheten af gemensamma exportföreningar. Äntagandet af en resolution i den antydda riktningen understöddes af professorerna Holst och Hamilton och litteratören Ekgren, hvaremot lagman Palme, grosshandlarne Melchior och Heyman samt 1 viss mån äfven ordföranden yttrade en och annan betänklighet, serdeles med hänsyn till svårigheter vid den praktiska verkställigheten. Förhandlingarne afbrötos härefter för några minuter, under hvilka några af de herrar, som deltagit i öfverläggningen, uppsatte följande förslag till resolution: Då det är af vigt, att de nordiska rikena utvidga området för sin exportmarknad och sin fraktverksamhet, och då dessa intressen, för så vidt de icke falla inom den enskilda företagsamhetens område, torde verksammast främjas, om de tre nationerna söka åvägabringa ett gemensamt uppträdande för bevakandet af deras kommersiella och sjöfartsintressen på mera aflägsna platser, uttrycker sessionen den önskan, att de tre ländernas regeringar måtte, der omständigheterna sådant föranleda, vidtaga för detta ändamåls vinnande lämpliga åtgärder. Sedan detta förslag blifvit föredraget förklarade grosshandlaren Heyman, att han motsatte sig dess antagande, då det berörde åtgärder som vore beroende af den enskilda företagsamheten. Generaldirektör Bennich visade dock, att tvertom afsågos just sådana åtgärder med hvilka den enskilda företagsamheten icke kunde taga befattning, och blef härefter resolutionen antagen mot en minoritet af fem röster. Framställningen rörande gemensamma exportföreningar återtogs af motionären. Fjerde sektionen afslöt kl. 11 sina förhandlingar, hvilkas resultat innefattas i fem till allmänna mötet insända förslag till resolutioner af innehåll: att skydd mot eftertryck i det ena nordiska landet af det andras litterära alster och mot öfversättningar från en nordisk munart till en annan måtte stadgas genom en svensk lag, liknande de i Norge och Danmark nyligen utfärdade; att universitetslärarne i nordiska språk anmodas att taga initiativ till ett möte af språkforskare, som skulle föreslå en likartad rättskrifning för de nordiska språken; att undervisning i Sverges språk må införas i Norges och Danmarks öfver folkskolan stående läroverk, samt läsning af dansk-norska språket påbjudas äfven i de svenska skolor, högre än folkskolorna, der sådant ej — såsom i de högre elementarläroverken -— redan skett; att undervisning i Nordens historia må förbindas med läsningen af fäderneslandets, att reformer, som företagas i universiteternas och skolornas organisation, må erhålla likartad riktning i de tre länderna; att en lag om eftergörande af konstarbeten, i likhet med den i Danmark redan antagna och i Sverge förberedda, måtte komma till stånd äfven i Norge, samt dertill fogas stadganden om ömsesidigt skydd för den artistiska eganderätten de nordiska länderna emellan; att — i enlighet med deaf sektionen förordnade komiterades, medicinalrådet Bergs, öfverstelöjtnant Kjerulfs och professor Holsts förslag — må uttalas såsom önskligt: att femårsberättelser äfven från de danska amtminnen må bli tillgängliga; att för dessa berättelser må fastställas formulär, som afse ej blott lokala egendomligheter utan ock möjligheten af jemförelser mellan de tre länderna i alla gemensamma föremål och