Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1866, sida 2

ina ströftåg förstört jernvägsbroarnes viaukter på Krakau-Wiemjernvägen, hvargenom Benedeks kommunikationer med ializien försvårats. På prins Fredrik Karls sögra flygel framryckte general Herwath . Bittenfeld söder ut mot bajerska gränstaden Hof, sannolikt för att operera mot le bajerska trupper, som koncentrerats id Bajreuth. På hela linien voro således preussarne i framryckande, och äfven på len vestliga krigsteatern voro fiendtligheerna öppnade, i det hannoveranska häen, sedan konung Gcorg vägrat kapituera, försökt att genom forcerade marscher iver preussiskt område i riktning mot Sondershausen komma ut ur den cirkel, i wilken preussarne i det närmaste instängt len, samt derunder måst göra halt vid Langensalza, för att hejda sina förföljare — något som, att döma af en preussisk bulletin, i viss mån lyckats dem, i det de, utan att upplösa sig eller efterlemna nåsot större antal fångar, kunnat fortsätta sin marsch — (såsom det påstås, i nordig riktning, hvilket dock torde vara tvifvelaktigt), och detta efter en strid, i hvilken enligt preussisk källa förlusterna å ömse sidor voro betydliga. Om hannoveanarne skola lyckas undkomma, beror i nög mån af de sydtyska kontingenters operationer, med hvilka det ursprungligen är varit deras afsigt att förena sig. Dessa koncentreras i allt större antal i nejderna kring Frankfurt, Aschaffenburg och Giessen, men ännu föreligga inga säkra underrättelser, att de börjat aktiva operationer. Thorsdagen den 21 dennes hade general Benedek förlagt sitt högqvarter från Olmätz till Böhmisch-Träbau, station på jernvägen från Olmätz till Prag. Den styrka, som nu är samlad under hans kommando, angifves till 10 armåkårer, hvar och en omkring 40,000 man stark. Af dessa skulle 6 kårer bilda hufvudhären under generalens omedelbara kommando. Man antager, att han med hela sin styrka skall möta preussarne söder om Reichenberg i norra Böhmen. Efterföljande från de tillförlitligaste källor sig härledande enskildheter öfver den första drabbningen mellan de italienska och österrikiska armöerna lemnar en korrespondent till Köln. Zeit.: ,, Första armekåren under Durando, som hade passerat Mincio mellan Gaito och Peschiera, stötte om morgonen den 24 dennes på österrikiska armens hufvudstyrka under befäl af erkehertig Albrecht, hvilken styrka, sammandragen kring Custozza, Sommacampagna och Montenotto, betydligt öfversteg den der anryckande italienska. Trots detta höll Durando hela dagen med tapperhet och uthållighet ut mot fiendens öfverlägsna stridskrafter, så att österrikiske befälhafvaren trodde att de hade med hela italienska armåen att göra. Victor Emanuel hade öfvergått Mincio längre söderut och var stadd i marsch med 2:dra och 3:dje armå-kårerna för att förena sig med Cialdinis kår, sedan denne öfvergått Po Då konungen erfor att Durando stött på den sterrikiska hufvudstyrkan, vände han om för att understödja första armekåren och marscherade härvid rätt under Veronas murar. Det lyckades honom likväl icke att i rätt tid undsätta Durando och att förhindra de förluster, som sta armekåren varit utsatt för. Värst träffade dessa förluster divisionen Cerale, hvars chef befann sig bland de sårade. Konungens ankomst tvang likväl österrikarne till ett strategiskt återtåg, för att icke blifva tagna i flanken, och general Durando kunde derigenom bibehålla sig med största delen a! sin kår på venstra Mincio-stranden; endast 2 divisioner tillbakaträngdes öfver floden Italienska armåens situation erbjuder således icke den ringaste grund till farhågor; tvertom — de italienska trupperna hatva på ett utmärkt sätt bestått bloddopet. För öfrigt var hela rörelsen mot Verona endast en demonstration, för att draga österrikarne ditåt samt lätta Cialdinis öfvergång öfver Po Ändamålet med manövern har således lyckats fullkomligt. tt telegram synes likväl gifva vid handen, att Cialdini åtminstone icke den 25 dennes öfvergått Po. Angående denna öfvergång skrifves från Florens den 22 dennes: ,Det är icke någon lätt sak att på en skeppsbrygga under fiendens kanoner öfvergå en så bred flod som Po. För att vilseleda fienden, skall man göra demonstrationer utefter hela Polinien, och på samma gång skall flottan vid flodens mynning understödja operationerna. Cialdinis fem divisioner äro för ögonblicket echelonerade från Ponte Laguscoro och Ferrara till Ariano. Pontontrossen har afskickats till sistnämnde stad. Cialdini ir djupt genomträngd af känslan af det stora värf, som är honom uppdraget.