Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1866, sida 2

Article Image
rande är politikens i Förenta Staterna vigtigaste punkt, har man nyligen tagit ett stort steg framät. Senaten har med några förbättringar, med 33 röster mot 11, antagit det konstitutionella amendement, som ,,de femtons utskott föreslagit. Den så amenderade billen har genast återgått till representanternas hus, som straxt satte den på dagordningen och antagligen kommer att antaga den med de af senaten gjorda förändringarne. Så snart detta skett, skall billen föreläggas de särskilda staternas representationer, och om tre fjerdedelar af dem uttala sig för den, blir denna bill lag. Ännu för kort tid sedan fruktade man, att senaten med en ringa majoritet skulle uttala sig för denna fråga, och särskildt räknade man knappast på, att Sumner och hans radikala vänner skulle rösta för den. Men äfven de synas nu hafva insett, att det i närvarande stadium icke beror på uppställandet af radikala fordringar och rättshafveri, utan på vinnande af en bas, på hvilken resultaterna af kriget med säkerhet kunna byggas och från hvilken landets anspråk på frihet vidare kan utvecklas. Från Krigsteatrarne. En korrespondent från Lecco skrifver, den 20 dennes, följande: Här i den genom sina sidenoch bomullsfabriker så industriella lilla staden skulle jag för första gången komma i tillfälle att lära känna de italienska damernas patriotism, hvarom jag förut hört så mycket sägas. Ett bref från en fransysk kollega, som hos signora Bonizetti år 1559 funnit ett gästfritt mottagande, öppnade för mig hennes hus, och detta så mycket förr, som jag i detta bref var betecknad som ,prussiano och dallierad för Italiens sak. Husets värdinna, en gammal fru med vänligt utseende, mottog mig i närvaro af sina begge döttrar med äkta italienska, eldiga ögon, i ett stort rum, der väggarne pryddes af bilder från 1848, 1859 och 1860 årens krig. Knappt hade värdinnan mottagit mitt rekommendationsbref och derutaf erfarit min önskan att komma till Garibaldi, innan hela hennes väsen i hast förändrades. Hon, som annars var betydligt krökt af åren, tittade upp sig, riktade en stolt blick på mig och lät mig förstå, huru lycklig hon var att möjligen kunna gagna en preussare genom att kunna förskaffa honom inträde i Garibaldis stab. Hon gick genast att skrifva ett bref för vinnandet af detta ändamål. Under detta berättade mig den ena dottren, att hennes bror fallit vid Aspromonte. I det stora rum, i hvilket vi befunno oss, hade tills i går 30 af Garibaldis frivilliga varit herbergerade, hvilka af modren och döttrarne under tre veckor erhållit bostad och vård; fyra andra, som insjuknat, hade måst stanna i stadens sjukhus. Afven de blefvo af dem omsorgsfullt omhuldade. Under deras konvalescens skulle de vistas i detta hus, hvars vördnadsvärda egarinna ställt all sin egendom till fiderneslandets tjenst, och hon var besluten att inreda sin bostad till militärhospital, i fall omständigheterna sådant fordrade .... Först här i Lecco erfor jag, att för Garibaldis kår en egen posttjenst blifvit inrättad, äfvensom att vid hans stab, under Cuirolis ledning, finnes en särskild telegrafbyrå och ett boktryckeri, hvilket sistnämnda synes vara afsedt för tryckande af proklamationer till befolkningen i Venetien. Som man vet är Garibaldi en mästare i författandet af proklamationer, hvilka kunna elektrisera massorna.

29 juni 1866, sida 2

Thumbnail