Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1866, sida 2

Vi vilja följa Gana och Stenqvist. — Tigande gingo de båda unga männen bredvid hvarandra samt observerade noga den terräng de passerade. Vägen fördes tvärs öfver den öppna dälden och in bland de kaotiska klippmassorna, som tillspärrade dess norra sida. De inträngde bland dessa stenblock och töljde en slingrande stig, synbarligen trampad af getter och svinkreatur, som äfven finnas på denna ö. Stigen förde allt högre upp och delade sig slutligen vid ett massivt, isoleradt och nästan rundt lavablock, hvilket synbarligen hade rullat ned utför en af de närliggande branterna. Då de gingo omkring detta block frapperades Stenqvist af dess isolerade läge och form. Han gaf sig likväl ej tid att undersöka det närmare, utan ilade efter sin vän, som fått ett par stegs försprång. De skyndade alltjemt framåt och uppnådde en höjd, från hvilken de hade en vidsträckt utsigt, samt der de stannade, ty de bestämda minuterna voro nu förflutna. Båda vände sig nu om och betraktade nejden uppmärksamt. Lik ett gigantiskt stenrös, der en och annan grön grästapp uppsticker, låg trakten framtör dem, och mellan de taggiga klippspetsarne sågo de det blå hafsbandet. Intet annat ljud hördes än deras häftiga andetag. Gana undersökte nu fängpannan på sitt gevär för att efterse att ej krutet blifvit utspildt, kände om flintan satt väl fast samt var tillräckligt hvass, hvarefter han åter långsamt nedsteg mot dälden. Han visste att han ännu hade minst tio minuter på sig, innan han kunde upptäckas af sin motståndare, och han ville innandess söka uppnå en jemnare mark. De passerade åter det omnämnda stenblocket, men denna gång var Stenqvist så upptagen af de stundande, allvarliga tilldragelserna, att han ej egnade klippan någon uppmärksamhet. Nu tog Gana plötsligt af åt venster, synbarligen för att uppnå dalen något längre ned åt kusten till, der den vidgade Sig. ? (Forts.)