Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1866, sida 3

riktiga åsnor allesammans! hvarpå hon banade sig väg genom mängden och lemnade salen. En god affär. För någon tid sedan berättades att vice konungen af Egypten hos sultanen begärt att få egyptiska thronföljden öfverflyttad från sin bror till sin son. Härtill har sultanen nu gifvit sitt bifall och derför erhållit den vackra summan af 11 millioner francs och vicekonungens nya ångjakt Mahrusseh. Dessutom har vicekonungen förärat sultanen, hans harem, prinsarne och ministrarne skänker, hvilka i värde uppgå till 25 I mill. francs, och slutligen ställer vicekonnngen 10.000 man trupper till sultanens förfogande. En amerikansk Don Juan, hvilken räknar ej färre än 88 år, har i början af Maj månad bortfört en aktningsvärd dam af 55 års ålder. Tilldragelsen egde rum i Syd-Carolina. Damens rika föräldrar ville alldeles ej veta af den älsksvärde friaren, som nu emellertid gift sig med flickan : Hvad är arssynd! Då en trädgårdsmästare Holmqvist flyttat från Skara till en landtförsamling, infann han sig, godmodig och pligttrogen, vid första husförhör, då följande dialog uppstod: Pastorn. , Emedan hr H. nyligen kommit till församlingen, önskar jag göra mig underrättad om hr H:s insigter i vår dyra kristendomskunskapII. ,Jag tackar, herr pastor! Det skulle vara I ganska angenämt. P. ,,Vill hr H. då säga, hvad som förstås med arfsynd:. II. ,Ja det vill jag låta vara osagdt. Nog har jag hört, att det skall vara ett sattyg, men jag har, Gudi lof, aldrig haft ondt utaf det Ett märkvärdigt uhr. Uti Vinterpalatset i I S:t Petersburg finnes ett uhr, till hvars historia I hör en liten anekdot. I början af detta århundrade bodde uti Liebau i Kurland en prestenka vid namn i Harrold. Den tattiga enkan, som egde ett litet ställe der, underlät icke att dela sina små inkomster med andra, hvilka voro ännu fattigare, och var mycket bekant för sin stora välgörenhet. En iskall vinternatt kom en officer, som skulle till armåen, genom Liebau. Alla hans ansträngningar för att skaffa sig ett herberge och en varm dryck voro fåfänga, intet herberge och intet privathus öppnade sig för honom förrän han bankande slutligen uppväckte prestenkan. Hos henne fann officeren nu hvad han sökte, och följande dagen kunde han styrkt och med nytt mod fortsätta sin resa. Då han begaf sig bort, erbjöd han enkan penningar, men kunde ej förmå henne att emottaga några, hvarföre han nödgade henne mottaga en lottsedel till ett lotteri, der det skulle bortspelas ett uhr, som var uppskattadt till 80,000 rubler, och hvilken hon mera emottog såsom ett minne än som en gåfva. Emedan lottsedeln ej gömdes, fingo barnen fatt i den, lekte med den och bortkastade densamme. Sedermera blef den dock återfunnen och ett af barnen klistrade den på ett trästycke. Under tiden hade dragningen försiggått, uhret hade vunnits på enkans sedel och, enär ingen anmälte sig med don, inkallades innehafvaren genom tidningarne. Just då tillkännagifvandet för sista gången stod i tidningen, kom postmästaren i Liebau hem till enkan, fann sedlen och skaffade henne uhret, som sedermera köptes af kejsaren för 20,000 rubler och en årlig lifstidspension 1,000 rubler till enkan. Uhret blef derpå uppstäldti vinterpalatset. Dess yttersida föreställer ett grekiskt tempel och i dess inre finnas 2 olika musikverk, som ackompagnera hvarandra och spela stora stycken af ,,Don Juan. Den gamla prestenkan fick aldrig, oaktadt hon gjorde sig mycken ansträngning derför, veta hvem den officer var, af hvilken hon hade fått uhret. Engelska annonser. Om man kastar en blick på en engelsk och t. ex. en fransk eller tysk tidning, skall man genast märka en stor olikhet i annonserna. På kontinenten söker man fästa uppmärksamheten genom så stora bokstäfver som möjligt, och ofta upptager en annons en helsida. I de engelska tidningarne deremot är allt lika, med en stor initialbokstaf i början af hvarje annons, samt för öfrigt en fin och liten stil. Det är ett slags hederssak för de engelska tidningarne att bibehålla denna princip, hvarvid de för öfrigt ha vant allmänheten, och de tillåta inga undantag härifrån. De annonserande tillgripa derföre en annan utväg för att. göra sig bemärkta; de upprepa annonsen flera gånger efter nåra, fem, tio, tjugo gå ger, allt efter omständigheterna. I ,,Times för d. 18 Juni har en person öfverträffat alla konkurrenter i detta hänseende. Han har uppfunnit gunga, som han kallar Arial Chair, h tjenster han högeligen prisar, emedan hvarje barn kan dermed gunga sig sjelf utan ringaste fara. Och annonsen härom, som endast upptager sex petitrader, har han upprepat 150 gånger efter hvarandra, hvarförutan han i tio något kortare annonser upprepar namnet och sin adress. De 169 ansonserna upptaga tre och en half långa spalter i .Fimes och kosta minst 100 E. Men han kan också med säkerhet lita på, att hans annons blifver läst och omtalad. Malströmmen. I Wenersborgs Tidning läses: Då de aldra flesta af våra läsare torde hafva en origtig föreställning om den allmänt bekanta Malströmmen, vilja vi utur en under förra året utkommen och ganska intressant norsk bok: ,, Fra Lofoten og Solör af I. Schuke-, återgifva följande beskrifning: Då vi kommo ned till Lofotudden, hade vi hela et för oss i vester och framför oss var Malströmmen, som vi nu skulle befara. Men pyt sain — i stället för att jag enligt skillingsmagasinets teckning hade tänkt mig den som en förfärlig trakt, hvari vi skulle dragas ned, låg den så stilla och fredlig som en skinande elf; och strömmen var itke starkare, än att vi makligt kunde ro uppför den. I dag var det visserligen godt väder, men aldrig har den dock detta farliga hvirfvelutseende, som ännu i dag förskräcker de främmande sjöfolk, som befara dessa farvatten. Strömmen uppkommer genom ebb och flod, som på bestämda tider vattenmassorna fram och tillbaka mellan och Lofotudden. Denna ström kan bli temgen stark under springtiden och när en stadig vind har drifvit sjön upp i en bestämd riktning; men då den sällan blir starkare än i en medelmåttigt strid elf, kan en hvar inse, att den till och med för båtar icke kan blifva särdeles farlig. Det värsta är en stark vind bär emot strömmen; ty då blir sjön så krapp, att den lätt kan fylla en öppen båt: men ett fartyg kan aldrig vara i fara här, när det har last om bord och vinden är så stark, att skeppet lyder rodret. Eljest kunde det lätt drifva upp på de många skär och grund. som här finnas. kar n n — Pa 1 11 1 ess 1