Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1866, sida 2

familjs ego. Den innehåller vår familjs lycka. — Och nu, hvem du än må vara som upptäcker dessa blad, gör ett Gudi behagligt bruk af de skatter de skänka dig och bed för mig. Skrifvet i Franciskaner-klostret i Cordova den sextonde i månaden April anno 1738. Alonzo dOImero. Sedan Figueras genomläst denna märkliga urkund, hvilken jag återgifvit på ett mera tidsenligt språk, började han studera kartan samt med ett blyertsstift följa de på densamma anbragta linier och tecken, hvilka han jemtörde med den korta förklaring, som befanns skrifven under sjelfva kartan. Slutligen kastade han sig tillbaka i sin stol och mumlade halfhögt, med den lifligaste sinnesrörelse: — Intet tvifvel mera! Denna ö, som min anförvandt antyder, är Five Islands! Jag står således nära mitt mål. Snart skall detta gamla namn, som jag för en tid aflagt, åter erhålla sin fordna glans, och min arma syster åter intaga den plats honne tillkommer! Och jag sjelf! Du skall bli nöjd, don Alonzo; med guld kan man beherrska verlden, hon skall bli min slafvinna, och vårt glömda namn skall uttalas af millioner munnar! Figueras hade stigit upp, han rätade ut sin stolta figur, hans ögon blixtrade, och han var verkligen skön i detta ögonblick, ehuru denna skönhet erinrade om den fallne engelns. Sedan han derefter omsorgsfullt inlagt papperen i bleckfodralet, nedlade han detsamma i den byrå, som fanns i rummet, och låste lådan, hvarefter han tog sin hatt och gick ut i trädgården, der den svalkande nattvinden redan skakade orangeoch granatträdens blad.