Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1866, sida 2

V. En sjöfärd. Five Islands. Ett egendomligt jagtparti. Upprättelsen. Det var tidigt på morgonen, tvenne dagar efter balen hos mr Riom. Solen hade nyss höjt sig öfver horizonten, och den som vanligt molnfria, azurblå himlen aftecknade skarpt Barthelemys branta klippor. I anseende till den tidiga timman herrskade ännu föga rörelse på strandgatan utefter Carenagen, men deremot voro fiskrarne redan sysselsatta med att göra en nödtorftig toilett och ordna sin fångst. Ett stycke bortom dessa, närmare åt kastellet till, lågo tvenne segelbåtar förtöjda intill kajen, och från dem hördes utrop och glada skrattsalfvor, ty åtskilliga negrer sysslade med att ställa de nätta farkosterna i ordning till en utfärd. Masterna uppsattes, skoten inskuros i sina block, matoch buteljkorgar ordnades, tofterna tvättades och putsades, allt under det glada stoj och larm, som utmärker Afrikas bekymmerslösa barn. — Här kastade en upptågsmakare en pyts saltvatten i sin kamrats ullperuk, medan ett par andra satte båten i en så häftig vaggning, att hela det värda sällskapet var nära att ramla öfverbord. En äldre neger, med redan gråsprängd ull, stäfjade emellertid något de öfrigas glädtighet och betraktade med pröfvande blick de nu slutade förberedelserna. Han nickade derefter och sade, i det han visade sina hvita tänder: — Massa Gana nu skola bli nöjd. -— He, gamle Schip sade nu en af de ynöre, — ni veta hvart massa segla? Schip nickade majestätiskt, men bibehöll en vördnadsbjudande tystnad och såg mycket hemlighetsfull ut. Detta ökade ännu mera de svartas medfödda nyfikenhet. . — Ni gerna kunna säga oss, massa Schip, återog den frågande, — segla långt bort?