Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1866, sida 2

a) Itt väsentligt mål för dem, som störde lugnet, var erhållandet af räntefria länderier. b) En ytterligare anledning till lagbrottet var det af de arbetande klasserna hysta misstroendet mot de domstolar, der de tvister afdömas, hvilka berörde de flesta af deras intressen. c) En del af de missnöjda drefvos af känslor utaf hat mot politiska och personliga motståndare, och icke få af dessa hoppades vinna sitt mål genom utdödande eller utdrifvande af den hvita befolkningen. III. Ehuru planen till omstörtning af den bestående ordningen inskränkte sig till befolkningen på ett mindre territorium, utbredde sig likväl rörelsen, sedan den en gång utbrutit, med utomordentlig hastighet till ett vida större område, och så stor var bitterheten på de andra delarne af ön, att, ifall de upproriska vunnit större framgångar från början, skulle det slutliga undertryckandet af oroligheterna hafva kostat långt mera lif och egendom. IV. Guvernören Eyre förtjenar beröm för den skicklighet, raskhet och energi, som han bevisade under upprorets första stadier. Dessa hans egenskaper voro till största delen orsaken till upprorets snabba undertryckande. V. Truppernas och flottans operationer synas hafva varit bestämda och motsvarande sina ändamål. . VI. Genom det långa bibehållandet af krigslagen i dess hela stränghet, beröfvades befolkningen, längre än nödigt var, de stora konstitutionella privilegier, hvilka betrygga lif och egendom. VI. De ålagda straffen voro öfverdrifna: a) Dödsstraffen voro ofta onödiga. b) Piskandet var obarmhertigt och emellanåt barbariskt. c) Uppbrännandet af 1,000 hus var orättfärdigt och grymt. . Kolonialministern har i en depesch, i hvilken han godkänt kommissionens berättelser, definitivt afsatt Eyre från sin guvenörsbefattning samt anvisat sir Storks, den nye guvernören, att ställa inför domtol alla, hvilka vid upprorets undertryckande gjort sig skyldiga till grymhet och plundring. Inför polisdomstolen i Brighton stod för några dagar sedan Wilhelm Goergs, en musiklärare från Aachen, anklagad för att i bref hafva hotat grefve v. Bismarck med döden. Inför den polistjensteman, som arresterat honom, hade han erkänt, men hans advokat förnekade bevis föreligga samt påstod domstolen vara inkompetent, enär den person, som var hotad, uppehöll sig i Preussen. Domstolen godkände emellertid icke invändningen, utan hänviste målet till assisdomstolen. Mot sättande af borgen för 1,000 pund st. fick den anklagade vistas på fri fot.