som längre fram beredde honom många bittra stunder. Men han var ung; musikens toner, de glada gestalterna omkring honom, blommornas doft, den berusande tropiska natten med sina tindrande stjernor, hvilka vänligt blickade in genom fönsteröppningarne, allt manade honom att njuta de flyende minuternas fröjd. Detta är ungdomens herrliga prerogativ, innan glädjens blommor öfvergått till erfarenhetens bittra frukter. Den gryende dagen och tröttheten hos de gamla, hvilkas nöje upphört med den intagna soupern, afbröto slutligen till de ungas saknad den glada festen, och Gana återvände, i sällskap med sin älskade Alma, hennes far och ett stort antal gäster, med gladt hjerta till Gustavia, oaktadt han denna natt hade invecklat sig i en allvarsam tvist och skaffat sig en oförsonlig fiende. IV. Spanjoren i sin ensamhet. Den märkliga urkunden. Stolta drömmar Vi uppsöka nu spanjoren Figueras, hvilken vi hafva lemnat i Gjörwells hus, sårad och lemlästad. Han var som vi veta redan uppe, ehuru han naturligtvis ännu bar den brutna armen i band. För en så liflig och kraftfull natur som Figueras var den tvungna sysslolösheten en plåga, hvarjemte det sårade hans stolthet att äta nådebröd hos en fremling. Han hade derför bedt Gjörwell om sysselsättning, och köpmannen, som hos sin gäst upptäckte en bildning vida öfver hans stånd, hade gifvit honom skrifgöromål. IIan lemnade sällan sitt rum och tog endast morgom och afton en kort promenad i trädgården, der han ett par gånger hade varseblifvit och helsat på Alma, dock utan att tilltala henne. Den parådke husfadern hade