Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1866, sida 1

och glömdes genast för en sprittande vals. Alma visste således ej något derom: hon märkte blott att Gana ej längre fanns i salen, och utan att vidare tänka derpå lät hon sin moitic bortföra sig i valsens yra hvirfvel. Tmellertid irrade Rosas kavaljer omkring i salen och sökte henne förgäfves. Sedan PEtang och Gana uppnått en mindre besökt del af portiken, hvilken sträckte sig utefter hela byggnaden, stannade de. — Mr PEtang, sade Gana med en röst, som han försökte göra så lugn som möjligt, jag har några ord att säga er. — Jaså, svarade IEtang med sin vanliga, satiriska vårdslöshet, var så god; genera er inte. Gana, hvilken nästan qväfdes af raseri, återtog: — Ni såg den obehagliga händelsen inne i salongen? — Ja visst: ni serverade mademoiselle Riom en sangaridusch. — Sir! utbrast Gana, som nu ej längre förmådde tygla sig, det var ni, som knuffade till mig och ntsatte mig för åtlöje! Ni skall stå mig till svars derför! — Väl möjligt, ty som ni sjelf märkte var trängseln omkring er ganska stor. — Ni gjorde. det med flit, af en löjlig, obesogad svartsjuka, och derjemte behagade ni till miss Riom yttra ord, som voro kränkande för mig. Ert uppförande var minst sagdt oförskämdt. — Hvad behagas, min unge sir, återtog lIEtang, jag tror ni vågade yttra — — Att ert uppförande var oförskämdt, jag upprepar det, och jag fordrar att ni ber miss Riom och mig om ursäkt. — Vive Dieu! Jag tror ni söker gräl med mig, min lille vän, akta er! — Akta er sjelf, eländige skräflare, utbrast