Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1866, sida 2

ersättnmg Ior denna umdwekta motgang väntade man i Berlin desto säkrare, att harmoveranska hären skulle nödgas sträcka gevär; general Bejer hade förstört jernvägen vid Molsing samt besatt Guntershausen och Kassel, så att det var omöjligt för hannoveranarne att på denna linie undkomma till Main. Hannoveranska hären, som skildras såsom föga stridslysten, lidande brist på ammunition och stadd i upplösning, skulle således, om den vågade fresta vapenlyckan, hafva att göra front mot Manteusfsels kår; men de sednaste, i går anlända telegrafiska underrättelserna gifva vid handen, att kapitulationsunderhandlingar redan voro öppnade med största utsigt till ett för preussarne gynnsamt resultat. Preussarnes ovanligt snabba och beslutsamma operationer på den vestra krigsteatern hafva således i det hela krönts med en lika snabb framgång; förlusten af hannoveranska kontingenten måste betraktas såsom ett mycket kännbart slag för Österrikes allierade. Om öfverrumplingen af hannoveranska fästningen Stade meddelas i de officiella preussiska berättelserna från krigsteatern, att framryckningen skedde den 18 dennes kl. 1 om morgonen med en preussisk bataljon, som var landsatt af örlogsfartyget .Arminius och 2 kanonbåtar. I, 000 steg från fästningen stötte preussarne på en hannoveransk vedett, som ilade tillbaka, för att alarmera garnisonen. Då den preussiska bataljonen kom till fistningsporten, befanns den stängd och bommad, men blef inom få minuter öppnad med tillhjelp af, bräckinstrumenter, som matroserna medfört. Öfverstelöjtnanten Cranach, som anförde bataljonen, inträngde nu i fästningen; i den gata, som för till torget, mötte honom en hannoveransk truppafdelning af 40 man, och på sjelfva torget samlades flera, Cranach uppmanade dem med höga rop att nedlägga vapen, men den kommenderande hannoveranska officern befallde sina trupper fälla bajonett. Då de kommit hvarandra på 10 stegs afstånd, afsköto de främsta preussiska fysiljererna några skott, då i detsamma en hannoveransk stabsofficer anlände och uppmanade dem hålla inne med elden, emedan besättningen fått order att kapitulera. Det i Stade gjorda krigsbytet anslås till 3 mill. thaler, hvaribland 15,000 nya gevär, 2 nya batterier refflade kanoner, 154 fästningsoch positionskanoner, 1 million patroner, 2,000 centner krut, 11,600 ylletäcken o. s. v. Preussen har, såsom förut meddelats, insatt militärguvernörer och civilkommissarier i Sachsen, Hannover och Kurhessen, likasom förut i Slesvig-Holstein. Vogel v. Falkenstein har redan afsatt den hannoveranska ministeren. Preussen skall hafva slutit ett alliansfördrag med de begge mechlenburgska staterna. Det vinner härigenom omkring 5,500 man, bestående af 6 bataljoner, 4 sqvadroner, 2 batterier, och ; pionierkompani. Dessa trupper skulle emellertid icke omedelbart användas för kriget, utan blott till garnisonstjenst i Slesvig-Holstein. En liknande traktat med Oldenburg var i görningen. Oldenburgs stridskrafter belöpa sig till ungefär 4,000 man. Konungens af Preussen krigsmanifest, som är dateradt d. 18 Juni, kastar naturligtvis hela ansvaret för kriget på Österrike, som beskylles hafva svikit den allians, hvartill Preussen räckte det handen, när det gällde att skilja Slesvig och Holstein från Danmark, oaktadt Preussen dervid måste förgäta många föregående förolämpningar, som Österrike tillfogat det. Konung Wilhelm förebrår habsburgska huset, att det ej kan glömma sitt fordna herravälde öfver hela Tyskland, och enär Preussen är det största hindret för detta herraväldes återupprättande, sägas Österrikes sträfvanden utgå på att försvaga, vanära och tillintetgöra preussiska monarkien. Men i mitt folk, fortfar konung. Wilhelm, ,fortlefver andan från år 1813. Hvem vågar försöka beröfva ossen fotsbredd preussisk jord, när vi allvarligt beslutat törsvara hvad våra förfäder åt oss vunnit, när konung och folk på grund af fäderneslandets faror sluta sig närmare tillsammans än någonsin och anse för sin högsta och heligaste uppgift att offra gods och blod för fäderneslandets ära?... Med sin konung i spetsen skall Preussens folk känna sig som ett verkligt folk i vapen. Våra motståndare misstaga sig, om de tro, att Preussen är förlamadt genom inre stridigheter. Mot fienden känner det sig enigt och starkt; mot fienden samlas allt, som förr var åtskildt, för att hädanefter blifva förenadt i lycka och olycka. Jag har gjort. allt för att förskona Preussen från ett krigs bördor och offer, det vet mitt folk, och det vet Gud, som pröfvar hjertan. Intill det sista ögonblicket har jag i förening med Frankrike, England och Ryssland sökt medel till en förlikning och hållit en sådan utväg öppen. Men Österrike ville icke ingå närpå, och andra tyska stater hafva öppet ställt sig på dess sida. Må det då så vara! Min är skulden icke, om mitt folk måste! kämpa en hård kamp och genomgå svära lidanden. Men intet val är oss numera lemnadt. Vi måste kämpa för vår tillvaro, vi måste gå till en strid på lif och död mot dem, som vilja nedstörta den store kurfurstens och den store Fredriks Preussen, det Preussen, som framgått ur frihetscriget, nedifrån den höjd, som det uppnått ;enom sina furstars snille och krafs sitt olks tapperhet, hängifvenhet och bildning. Åtom oss anropa den Allsmägtige, som våller folkens öde i sin hand och råder: