Detta tal har redan blifvit Handelstidningen pr telegraf meddeladt. Det kunde ej undgå att göra ett visst intryck. Konungen aflade här på sätt och vis en ny konungaförsäkran och tillförband alla sina lAN att obrottsligen hålla den nya agen. Ufter det talmännen framträdt och kysst konungens hand — att konungen skakade deras händer rätt hjertligt, var öfverensstämmande med hans lynne — lemnade ridderskapet och adeln sina platser, bugande sig en och en i sender i förbigående för konungen (det påminte om katholikens aldrig försummade vana att buga sig, när han går förbi sina heliga bilder). Derpå följde ämbetskårerna och så prinsarne, hvarefter konungen nedgick från thronen, gjorde en helsning upp mot de utländska sändebudens läktare och lemnade salen. — I mer eller mindre oordning skyndade nu den talrika församlingen ut, och plenum plenorum den 22 Juni 1866 — Riksståndens högtidliga begrafningsakt — var till ända. Det är en dag, som ett folk blott upplefver med århundradens mellanrum; det är en dag, som skall intaga ett märkvärdigt minne i vår historia, ty den utgör datum för vår nya statsförfattning. Det är i viss mån en tillfällighet, men på samma gång en yttring af en tidsandans lag, att den stora industriexpositionen öppnats samtidigt med ståndsriksdagens upplösning. När förr nationernas stora fester bestodo i de mer eller mindre lysande tornårspelen (det var ridd. och adelns blomstringstid), så bestå de nu uti de fredliga yrkenas täflan i att framställa de bästa och skönaste alster till att göra det menskliga lifvet behagligt och lyckligt. Krigaryrkets och krigarkastens tid är förbi. Det fredliga arbetets tid är kommen. När detta faktiska förhållande framträdt äfven i statsinstutionerna, så visar det att nationen utvecklat sig på fullt historisk grund. Den 23 Juni 1566. Aftonbladets utgifvare, mag. Sohlman, hade i går till sig inbjudit ett 50:tal af publicister och journalister från de fyra länder, som äro representerade) vid industriexpositionen. Efter supåen följde, såsom man lätt föreställer sig, många och lifliga tal. Att de öfverhufvudtaget buro en varmt skandinavisk prägel, ligger isakens natur. Det kunde ej vara annat än både angenämt och nyttigt, att det offentliga ordets män från de särskilda brödraländerna så fingo göra personlig bekantskap och utbyta meningar i åtskilliga stycken. I en punkt voro alla eniga, att värdens och värdinnans älskvärdhet ingöt ökad värme och behag i den glada tillställningen. Nordens ljusa sommarnätter utgöra något egendomligt, som den främmande från sydligare trakter alltid med förvåning omtalar. Så följde redan kl. 1 på natten morgonens ljus på den nyss försvunna aftonens. På Munkbron voro förberedelser redan gjorda till den löfhyddohögtid (mera prosaiskt kallad slöfmarknad-), som firas hvarje midsommarafton. Majstänger, klädda i löf och papper af alla färger, stodo uppradade utåt kajen. I dag har marknaden varit i full gång, ty lika litet som julgranen saknar man här i barnens kretsar den festliga midsommarsstången. —— — INNMNÄBDIUAEN U