Geologiska undersökningarna i Riket. Posttidningen meddelar följande: Utdrag ur Chefens för nämnda undersölk ningar berättelse för år 18665. Undersökningarna, som omfattat en sammanlagd areal af 27,3 qvadratmil, började i slutet af Maj och fortsattes utan uppehåll till medlet af Oktober. Antalet af de dervid anställde biträdena har, likasom under de närmast föregående åren, utgjort nio. : Hrarfrig mergel har inom Elfst träffats på ytterligare några ställen. Sämbsjöns och Asundens stränder, uti upp till Dalums kyrka (bladet -Sämsholnsocken nära östra ändan af Wiaredss ån söder om Borås samt ien ar Bo län anicken i Fri ads SOC. ken ställe denna jordart har er 25 fots mägtig under betäckning af ett 12 fots tjockt lager af mosand. Inom de för året undersökta trakterna af Elfsborgs läns södra del består åkerjorden, med undantag af de förnämligare dalgångarna kring Wiskeån och Ätran, nästan uteslutande af krosstensgrus. Detta är till färgen mer och mindre rostigt, temligen stenigt och består till största delen af spillror från den omgifrande bygdens berg, ehuru på trakter till någon del blandadt med fragmenter från Falbyg gdens undersiluriska bergbildning zar. Inom Ås och Åedvags härader har innnder detta grus funnits en sammanhängande bildning af ett annat, mer och mindre kalkhaltigt krosstensgrus, temligen stenfritt och något I som ofta möter på 2—3 fots djup, men också icke så sällan träder närmare upp mot dagen. Detta grus hvars halt af kolsyrad kalkjord vexlar mellan 6 och 9 procent, härleder utan tvifvel från Palbygdstrakternas unde; Iperioden söndergrusade kalkstensoch si ger, hvaraf de bekanta bergen Billingen, Mösseberg, Ålleberg o. s. v. nu utgöra de återstående lemningarna, skyddade som lagren ler varit från fullkomlig förstöring genom det öfverliggande trapptäcket. Äfven inom norra Upsala län har ett sådant kalkhaltigt krosstensgrus blifvit funnet, till en ytterlisare bekräftelse på den forna tillvaron af siluriska serglager utanför detta läns norra kuststräcka öster eh nordost om Gefle. Detta grus synes icke blott vär hafva en betydlig utbredning, utan fortsätter fven in i Stockholms län öster ut allt till hafscusten. Nordligast anträffas detsamma i nordöstra lelen af UIfkarieby och norra delarna af Löfsta ch Hållnäs socknar på ömse sidor af Löfsta-bug