Brel. (Från H.-T:s korresp.) . Stockholm den 21 Juni. ÅA: I en tid då alla menniskor kommit öfverens om att stämma möte med hvarandra, och just i vår goda hufvudstad, har det it alldeles omöjligt för undertecknad att Inna möta er på den vanliga korrespondenaväger har, , varit tvungen vara allestädesnärvarande nära nog, och naturligtvis öfver en vanlig menhöfva, och vanliga äro vi allihop när allt kommer omkring. Exposition, bokhandlaremöte, läraremöte, möten med vänner från Sverge, Danmark, Norge och Finnd, möten på H elbacken, i Mohriska tset, hos Balenoptera Caroline Malm, ationalmuseum, i Strömparterren, Carl XII:s torg o.s.v. — medgif att det är snart sagdt omöjligt att vara punktlig på det viset, och jag torde nu ha anfört tillickligt af talande skäl och bindande omndigheter, för att ni måtte ursäkta min försumlighet. E tionens invigande är nu ett för i längesedan afslutadt faktum, att jag lugnt kan förbigå det, och ni har ju redan erhållit .så fullständig redogörelse derför, som med de arrangementer, den kongl. expositions-komitn varit så nådig vidtaga ir att gå resp. beskrifvares anspråk till mötes, varit möjligt, och, i sanning, dessa arrangementer ha varit tout-å-fait stockholmska! När en af de främste styrande komittherrarne kunnat säga som så — van har dock på Sverges vägnar vistats vid håda expositionerna i London och Pa-A. vis: — vilja ej tidningarne komma hit och se på, må de då låta bli, — så kan ni ätt tänka er hur pass mycket man ännu ir 1866, med samlad erfarenhet från utandet åtminstone borde man kunnat samla sot, — anser sig hos oss böra iata afscende på detta språkrör till den stora allmänheten, hvilket man kallar tidDressen. Många arrangementer af comifän ha varit goda, det måste medgifas, men denna behandling af den mängd representanter af tidningarne, som rest å3 vägar hit, har, att ej tala om våra som äro gamla och vana vid denna rättlighet, denna behandling, säger ;, hade man sannerligen icke väntat sig. fen nog om denna sak, man är konseqvent åtminstone och det lär ju vara en förtjenst, men för expositionens egen skull borde man ha gjort våld på konseqvensen för förtjenstens skull. slvad det var lyckligt ändå, att man ej kastade sig in på ett sådant äfventyr som att bekosta sig sommarnöje med daglig ängbåtskommunikation för att förtjenstfullt uppträda mot våra danska 0. s. v. vänner. Ni må ej tro, att dold missbelåtenhet talar ur mig derför att jag ej fått tillfälle att bege mig till Wermdön eller så bortåt. Ahnej, skam till sägandes hade jag alltid misstänkt att större delen af dessa 10,000 ram att hyra skulle få stå der tomma, med i ordning bäddade sängar och nymanglade handdukar till resp. danskars o. s. v. afbenyttelse. Men attafbenyttelsen skulle h ytterst ringa, det må jag tillstå att ; ej kunnat föreställa mig. Spekulanta och mamseller äro färdiga att slita ; sina hufvudhår, så ha de blifvit i sima uthyrnings-illusioner! I så emförelsevis ringa antal ha de påräknade fremlingarne och -Iandsortarne behagat infinna sig. Är det faconer också af dem att bära sig åt på det viset, när halfva Stockholm beslutit sig för att emigrera blott och bart för att bereda rum åt de på vecka inflytande? Och så ledsamt när man gifvit sig ut på en villeygiatura, som i ninsann, och der man har det så it ej få sina rum uthyrda sedan at serskild jungfru, som fått rtte på att få behålla hvarende drickespenningar hon med l vu af hyresgästerna. Detligger somti nimmelsskriande orättvisa i att pa sadamt sätt bli dragen vid näsan. Men, Herre Gud! man får tänka så, att ödet alltid varit ens lott. Många andra ha ju plumpt missräknat sig, och det är ju ändå en tröst. Värdshusvärdarne t. ex., iro de ej att beklaga? Irr Davidsson och Cadier dock undantagne. Hade ej ärashusvärdarne så broderligt kommit öxerens om, att en biffstek skulle kosta 60 öre — 50 öre är eljest häfdvunnet pris — och så kommer ingen menniska, rent ut ingen käft, som man säger, och äter dessa biffstekar! Är det inte orättvist kanske? Gå till Berns i Berzelii park: 3 rdr couvertet, 20 uppassare, 40 table OChoterande, 15 personers orkester, mat i ordning för 400 personer! Det är ju af förtjensten man lefver. Gå in på ett besökt cafå. — Nå, nu är det väl omöjligt att hinna expediera alla gäster? — Hörs inte af! Här har ingen ökning kunnat märkas! Och så låter det hvart man kommer. De enda som ha märkt, att fremlingar vistas här, äro de nämnda hrr Cadå, skall industriexpositionen sa glädja sig ät folkmassor, en glädje som hittills ej plifvit den beski Då skola också hyFärdarne och värdinnorna börja se gladare ut, 00-öres-biffstekarne skola få afång, och hela Stockholm bli nöjdt igen. Således, efter midsommar! Då vänta vi dem som skola görat, kom, kom! Försummen ej tillfället och frukten ej att bli uppskörtade, ty efterfrågan på mat och yvum kan omöjligen bli så stor som tillgangen är, derför tror jag mig ku Ä Ä