Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1866, sida 3

2 Blandade ämnen. Den vilda menniskan. Följande har blifsit meddeladt Helsingfors Dagblad: I en butik vid Alexandersgatan i Helsingfors förevisas af en fransman, Mr Levasseur, sedan några dagar, ,en vild menniska från Eldslandet. Mycket tal har emedlertid redan kommit i omlopp, enligt hvilket denne vilde vore intet annat än en s. k. humbug, nemligen i form af en välinöfvad, målad och med vederbörlig peruk sedd fiffikus från vestra eller södra Europa. Och ganska riktigt ser man fi trädesvis endast ,andra platsen intagas af dare, emedan den a platsens publik drar sig för att inträda i butiken. Emedan likväl detta påtagligen beror på en vanställning af sakförhållandet och mången intresserad derigenom oskyldigtvis kan gå miste om en intressant företeelse, tillåter sig referenten att härmedelst rikta en allsamhet på detta sällsynta och el aldra första tillfälle att med egna ögon få skåda en genuin naturmenniska, en individ från det sagolika Oceanien. Det kan icke på förnuftiga grunder betviflas att denna menniska är hvad han uppgifves vara — en inföding från en liten ö i Söderhafvet, belägen något vesterut om Eldslandet och Magelhaens sund. Den i butiken tillgängliga lilla beskrifningen om mannens öden är också i elf lika sannolik som enkel. Den innehålle korthet följande: Kapten Odin, som 1855 hade lemnat Håvre de Gråce och begifvit sig ut på en upptäcktsresa till Stilla oceanen, passerade Magelhaens sund och ämnade derifrån segla framåt i rigtning emot Sandwichsöarne. Då öfverfölls han (1857) af en stark storm, emot hvilken fartyget kämpade en hel natt, men som påföljande morgonen likväl vräkte detsamma emot en af dessa talrika små öar, som ligga strödda öfver hela detta verldshaf). Man såg sig tvungen att företaga reparationer, gick i land, sökte först förgäfves efter inbyggare eller tecken till sådana; men då dröjsmålet ön kom att räcka något länge, företog sig kapten Odin, åtföljd af några man, längre exkursioner och upptäckte då oförmodadt, en hel flock af menniskor, hvilka vid anblicken af de fremmande togo till flykten. Då de efterjagades af fransmännen satte de sig väl till ett kraftfullt motvärn; men tre individer blefvo icke dess mindre tillfångatagna och förda ombord på fartyge Det dröjde likv nnu två år innan det sistnämnda återkom till Hävre och under denna tid dogo två af vildarne ombord. Endast den tredje, den yngste, som då lärer varit något öfver 20 år gammal, uthärdade sina nya ödens vexlingar, anlände till Frankrike, och är samme individ, som nu ,står att beses i denna butik i Helsingfors. Kapten Odin skall i ett par års tid experimenterat med att bibringa den unga mannen någonting likt europeisk hyfsning, men förgåfvesHan kunde ej användas, vare sig såsom betjent eller slaf. Han öfverlemnades derföre omsider till Mr Levasseur, hvilken hade erbjudit sig att, såsom orden lyda, låta amatörer i en mängd städer i Europa hos den bereste mannen uppsöka spår af civilisation. Ur några äldre tidningar från diverse städer och länder, hvilka dokumenter Mr L. på ref:s särskilda begäran producerade, synes med nöjaktig säkerhet framgå, att den vilde mannen, under sin europeiska tur, vid flera tillfällen blifvit tagen i närmare skärskådande af läkare och naturforskare, samt att dessas utlåtanden enhälligt bestyrkt hans uppgifna ursprung från Oceanien. Egendomligt är för öfrigt denne vildes såväl kroppsliga som andliga väsen: hans gulbruna, mörka glänsande hull, den svarta glorian af långt och tätt ullartadt hår, de glänsande något sömniga men aldrig blinkande ögonen, den breda näsan, de trädhårda vadorna, de korta tårna, m. m. och åter hans oafbrutet allvarsamma, likväl icke ovänliga, ansigtsuttryck, det djuriska sättet hvarpå han förtär sin råa föda (kött, fisk, tobaksstjelkar ete.). men framför allt hans enstafviga gutturala till och med för hans fleråriga beledsagare fullkomligt obegripliga språk. Mannen, till största delen naken, står tålmodigt stilla och följer beskedligt sin herres vänliga vinkar. Man föranledes af hvad man ser, att antaga det han af denna öfverhufvudtaget behandlas endast med saktmod och välvilj Kronan är tung. , Tim af den 2 dennes berättar, att oroligheterna i Tyskland ha gifvit anledning till en liten romantisk episod. Den unge konungen af Baiern, som icke tycker särdeles om att oroas af statsaffärer, utan helst använder sin tid till att ifva vers, spela piano och i likhet med den namnkunnige kalifen incognito vandra oml i sin hufvu 3 af den pol som äfven hade bemäktigat sig hans undersåter, och som hotade med tilldragelser, hvilka kunde komma att störa hans studier af Göthe och Beethoven. Då den fruktansvärda dagen närmade sig, på hvilken han i egen hög peron skulle öppna landtdagen, föresatte han sig bestämdt att icke visa sig, och försvann — ja, försvann verkligen, till stor förskräckelse för öfverkammarherrar, hof och ministrar, och till icke ringa bedröfvelse för hans moder, enkedrottningen. Sedan man i tvenne hela dagar ifves sökt honom i Mänchen och dess bergiga omgifningar, upptäckte man honom slutligen ridande helt lugnt omkring i de Baierska Alperna, med en enda lakej efter sig och utan allt bagage. Man förlorade intet ögonblick, utan öfverlemnade på stället till honom en underdåning framställning, undertecknad af hela kabinettet, hvari det anhöll om hans ögonblickliga hemkomst, emedan det i annat fall ämnade inlemna sin dimission. Sedan H. Maj:t betänkt sig något, gaf han efter och lät med högtidliga ceremonier föra sig till sitt slott. Dödligheten bland barn. I ett möte, som det statistiska sällskapet i London nyligen hållit, upplaste d:r Parr en afhandling angående dödligheten bland barn, hvaraf framgick, att af 100 barn uppnås en ålder af 3 år: i Danmark af 89, i Norge af S3, i Sverge af d0. i England af 74, i Belgien af 73, i Frankrike af 71, i Preussen af 68, i Holland af 67, i vsterrike af 64, i Spanien af 64, i Ryssland af 63 och i Italien af 61. Un rik slägt. I Skottland, nära Tomintoal. bor sedan många år en linneväfvare vid namn Sondy Davidson, väl känd i sin ort såsom en bra arbetare och äfven för sin redlighet, sin nykterhet och sin godhet mot sin hustru och sin slägt. För ett par veckor sedan fick han från London ett bref innehållande den glada nyheten att en farbror till hans hustru, en f. d. handlande, hade testamenterat honom en summa af 10,000 p. sterl. Detta är icke allt. Ett annat arf har tillfallit hans familj efter en slägting, som hade begifvit sig till sjös och gjort lycka i Ostindien. Detta är ändå icke allt. Hustru Davidson och hennes barn ärfva endera dagen en tredje summa, uppgående till en million, och väfvarens ende son, en vacker och präktig pojke om 19 år, blir arfvinge till ett handelshus i London, som årligen inbringar mer än inkomsten af ett grefskap. — — ) Om denna anmärkes äfven, att den varit ganska obetydlig och icke funnits upptagen på någon karta. Benämningen ,Eldön, (sannolikt använd med särsk. hänsyn till de talrikast på nade billetköparene) är emellertid oegentlig och vilseledande. Ty fråga är här icke om en s. k. apescheä, utan om en polynesier.