Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1866, sida 2

S:t Barthelemy, hvarför man alltid färdas till häst. Gana hade emellertid uppnått högsta punkten af de kullar, vid hvilkas fot staden Gustavia är beligen, och han höll här in sin häst några ögonblick för att låta den svala vinden smeka sina kinder. Aldrig hade han kännt sig så väl till mods som i detta ögonblick; Vestindiens herrliga himmel föreföll honom klarare än vanligt, hans bröst vidgades, och han kände hvarje fiber i sin kropp spritta af lefnadslust. — Han fortsatte efter ett kort uppehåll sin väg, som nu förde nedåt en däld, der några gummioch tamarindträd något mildrade traktens torra utseende. Hästen söll nu in i denna angenäma passgång. som är Barthelemys hästar egen, och negern gnolade på en munter melodi, medan han sprang bredvid sin herre. På detta itt fortgick färden backe upp och backe ned, de nätta landtgärdarne med sina små bomullsfält blefvo allt talrikare, och han nalkades målet för sin färd. — Ehuru S:t Barths saknar skog, må man likväl ej tro att ön är utblottad på träd. Isynnerhet i det inre af ön träffas grupper af gayak, tamarind, manchinell, hvita mjölkträdet, kokospalm, flera slags accacier, gummiträd med flera. — Gana red just utför en sluttning, som förde till en serleles behaglig dalgång, hvars rika vextlighet gjorde den till en oas i jemförelse med den omgifvande sterila trakten. De herrligaste blommor vaggade sina kalkar i den svalkande vinden: den snöhvita unaryllis f) sänkte sina långa, fina blad likasom n älskande flicka sänker sina ögonlock, den ypviga hibiocus utbredde sin skarlakansröda krona, och nere i dälden bildade lemonoch orangeträd n skuggrik lund, som tycktes inbjuda vandraren ill hvila och svärmeri. Vår unge kreol märkte edan på afstånd, att flera personer rörde sig melan träden, och då han kom närmare såg han der tskilliga unga män af sina bekanta från Gustavia,