Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1866, sida 2

Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanet Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Kuappt en enda mensklig varel-e synes till utom hus, Jalusierna i fönsteröppningarne äro nedfällda, djuren hafva uppsökt skuggan, den herrliga, regnbågskiftande skogen står tyst, endast stundom höres det melankoliska locket af någon klagande fogel, och öfver det i dvala försänkta landskapet kastar solen sina brännande strålar. Lifvet blir under sådana förhållanden blott en väntan på döden, hvilken man emotser med slö liknöjdhet, ty naturen har för menniskan gjort så mycket, att hennes kraft och anlag knappt behöfva tagas i anspråk för tillfredsställandet af de lekamliga behofven. Det var en Söndag, och en mängd af Gustavias hvita familjer voro inbjudna till en bal, hvi ken gafs af en gammal fransysk kreol, mr Riom, på hans landtställe nära den täckt belägna byn VOrient i det inre af ön. Äfven Gana hörde till de inbjudna, och han afvaktade qvällen med desto större otålighet som han visste, att Alma och hennes far äfven tillhörde de inbjudnas antal. Han hade ej sedan den minnesvärda natten fått tillfälle att obehindradt tala vid sin älskade, blott några blickar hade de utbytt, då han några gånger sett henne i fönstren till hennes faders hus. Genom gamla Dido hade han dock redan skriftligen un) Se H.-T. N:o 111.