Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1866, sida 2

stå Slagfärdig. Med hvad som finnes i lepoterna antages armåen kunna uppbringas till omkring 500,000 man. Enligt en korrespondens till den franska Presse har österrikiske amiralen Tegethoff fått befallning att upptaga striden med italienska flottan, till och med om han skulle blifva nödsakad att uppoffra sin sista fregatt. Dagens post. Det synes ligga i de österrikiske allierades plan att samla stora truppmassor i Hessen-Darmstadt och bajerska Pfaltz, för att, med förbundsfästningen Mainz till stödjepunkt, operera mot Rhenpreussen och under alla omständigheter hindra Preussen att använda hela sin kraft på kriget i Schlesien och Böhmen. De sednaste underrättelserna från krigsteatern omtala bajerska, hessiska och nassauiska truppers marsch i konvergerande riktning mot Aschaffenburg, Frankfurt och punkter i bajerska Pfaltz — platser, som ligga hvarandra så nära, att samtliga dessa stridskrafter synbarligen äro bestämda att operera tillsammans. Att storhertigdömet Hessen-Darmstadt blifvit samtidigt med Kurhessen ockuperadt af preussarne, omtalas från flera håll; dock synes ockupationen hitintills inskränka sig till besättandet af städerna Giessen och Darmstadt. Från Hanau (i grannska pet af Frankfurt) skrifves den 18, att Bajern mot Österrike förpligtat sig att gemensamt med Darmstadt och Nassau återupprätta förbindelsen mellan Kurhessen och Hannover genom en särskild operationskår. Enligt telegram från Berlin ämnade preussiska regeringen skyndsamt armera fästningen Coblenz tör att betrygga sig mot de sydtyska truppernas framträngande. Allt detta visar, att man äfven i vestra Tyskland har att vänta vigtiga krigstilldragelser, om än hufvudbataljerna komma att levereras i Schlesien. Ett rykte, att hannoveranska armeen skulle vara afskuren, har hitintills icke bekräftats; det är ej heller sannolikt, att preussiske generalen Beyer, som med en temligen ringa styrka (omkring 6,000 man) ockuperat Hessen, skulle vara i stånd att hindra föreningen af hannoveranska armeen med dess allierade vid Mainfloden, helst hans ställning vid Giessen lätt kan hotas genom förbundstruppernas framryckande norr-ut. Såvidt man af preussiska tidningar kan döma, har preussiska armåeen blifvit väl emottagen både i Kurhessen, der folket lefvat i mångårig strid med sin halfgalne furste, och i Sachsen, der den preussiske. generalen Herwath r. Bittenfeld också börjat sin proklamation till befolkningen med följande ord: Jag inrycker i edert land, men icke såsom fiende, ty jag vet, att edra sympatier icke äro desamma som eder regerings. I sin proklamation till kurhessiska folket yttrar general Beyer bland annat: IIessiska bröder! På konungens, min herres, befallning har jag i dag inryckt i edert land med en preussisk kår, sedan er regering i beklagansvärd förblindelse försmått att i fredligt förbund med Preussen tillvägabringa en organisation för vårt gemensamma fädernesland, hvilken kunde motsvara tyska folkets rättmätiga fordrinsar. Knappt har någon annan folkstam haft så mycket att lida som J. Vi veta, att J derför längten efter lyckligare dagar och vi komma till eder icke som fiender, utan för att räcka eder den tyska broderhanden etc. De preussiska generalerna predika sålunda revolution, hvarhelst de framrycka, och öfverhufvud bemödar sig nu Preussen att draga fördel af de striligheter, som i grannstaterna egt rum mellan folk och regeringar, samt att framställa sig såsom förkämpe Tysklands nationella intressen. Till civilkommissarie