Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1866, sida 1

Skattgräfvaren. (Romantisk berättelse från Sanet Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. — Och den vore? frågade Alma. Gana hade åter satt sig. Han fattade den unga flickans hand och sade tvekande: — Jag bortför dig till Porto Rico, — Guadeloupe, — lika godt hvart. — Vi gifta oss samt återvända hit — och kasta oss till din fars fötter! Damen drog häftigt tillbaka sin hand, böjde sitt vackra hufvud något bakåt och betraktade Gana stadigt, i det hon sade: — Du straffar mig grymt för det-fel jag begick, då jag beviljade dig detta möte. — 0, förlåt mig, förlåt mig, dyraste Alma, utbrast den unge mannen bedjande, i det han åter fattade hennes hand och förde den till sina läppar, — besinna att mina ord ingåfvos af min hopplösa kärlek! — Den kärlek, som är delad, är ej hopplös, svarade Alma, med ett obeskrifligt innerligt uttryck. — Nå ja, jag måste väl förlåta dig, men till straff, och kanske till din egen nytta, skall min trogna Dido omtala för dig hvad hon vet om orsaken till våra familjers missämja. Det låg i hela den unga flickans uppträdande en så jungfrulig blygsamhet och oskuld, att Gana nästan kände sig frestad att falla ned och tillbedja henne. — Hon gaf Dido en vink att komma när) Se HT. N:o 138