Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1866, sida 1

mellanstaterna, att dessas regeringar voro tveksamma, ända till dess Preussen framlade sina reformförslag, enligt hvilka bland annat Österrike skulle alldeles uteslutas ur det trängre tyska förbundet. Motviljan mot dessa reformförslag dref Hannover och Kurhessen afgjordt in i det österrikiska lägret. Konungen af IIannover förklarade den Bismarckska reformplanen för ett öppet försök af Preussen att tillintetgöra de öfriga nordtyska staterna. Den högtidliga förklaring, medelst hvilken Preussen genom sin gesandt i Frankfurt den 14 dennes utträdde ur tyska förbundet, hade följande lydelse: Sedan den höga förbundsförsamlingen, oaktadt den af gesandten i hans allerhögsta regerings namn inlagda protesten mot hvarje handläggning af det österrikiska andragandet, skridit till ett deremot stridande besluts fattande, har gesandten numera att uppfylla den allvarliga pligt att underrätta den höga församlingen om de ätgärder, hvilka gesandtens allerhögsta regering anser, gentemot ifrågavarande beslut, nödvändigt att vidtaga för att beskydda preussiska monarkiens rättigheter, intressen samt ställning i Tyskland. Sjelfva inbringandet af den kongl-kejserliga regeringens andragande är ensamt för sig, enligt den kongl. preussiska regeringens fasta öfvertygelse, otvifvelaktigt en handling, som står i uppenbar strid med förbundsförfattningen och måste fördenskull af Preussen betraktas som ett förbundsbrott. Mot förbundsmedlemmar känner förbundsrätten blott ett exekutionsförfarande, för hvilket bestämda former och förutsättningar äro föreskrifna. Att på grund af förbunds-krigsförfattningen uppställa en förbunds-arm mot en förbundsmedlem är någonting för denna författning likaså främmande som, med undantag af exekutionsförsarandet. hvarje annat inskridande från förbundsförsamlingens sida mot en medlem af förbundet. Dervid är särskildt att märka, att Österrikes ställning i Holstein icke står under förbundsfördragens beskydd, och H. M:t kejsaren af Österrike kan icke i afseende på Holstein betraktas såsom medlem af förbundet. Af dessa skäl har den kongl. preussiska regeringen afhällit sig från att granska andragandets materiella motivering, i hvilket fall det skulle blifvit henne en lätt sak att tillbakavisa den mot Preussen riktade tillvitelsen för fredsbrott och vända den mot Österrike. Det kongl. kabinettet anser fastmer såsom det enda af lagen bjudna och tillförlitliga förfarandet, att Österrikes andragande i anseende till sin rättsvidriga karakter skulle på förhand blifvit tillbakavisadt af förbundsförsamlingen. Att denna bestämda begäran icke blifvit af kollegerna inom förbundet uppfylld kan den kongl. regeringen ej annat än på det djupaste beklaga. Sedan Preussens förtroende till det beskydd, som förbundet har garanterat hvar och en af sina medlemmar, blifvit djupt skakadt genom den omständighet, att förbundets mäktigaste medlem, sedan tre månader, i strid med förbundsgrundlagarne rustat för sjelfhjelp mot Preussen, men den kongl. preussiska regeringens vädjande till förbuudets och dess medlemmars verksamhet för att beskydda Preussen mot ett godtyckligt angrepp från Österrikes sida endast haft till följd, att äfven andra förbundsmedlemmar rustat utan att upplysa om ändamålet dermed, måste den kongl. regeringen betrakta den inre säkerheten, hvilken enligt förbnnds-aktens 2:dra artikel det är förbundets hufvuduppgift att betrygga, såsom hög i grad hotad. Denna dess uppfattning har endast kunnat bekräftas och styrkas genom Österrikes fördragsvidriga andragande och derigenom. att detta rönt ett utan tvifvel på förutgånget aftal hvilande bifall utaf en del af förbundets medlemmar. Genom Gsterrikes andragande och de regeringars votum, hvilka bifallit det, har en enligt förbundsrätten omöjlig krigsförklaring blifvit uttalad mot en förbundsmedlem, och fördenskull anser det kongl. kabinettet förbundsbrottet såsom utfördt. I Hans Maj:t konungens, sin allernådigste herres namn och på hans allerhögsta befallning förklarar AAAAAn HHA iiii ke 0 a