Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1866, sida 1

räddade sjömannen till sitt hus, för att der låta vårda honom till dess han blifvit så återställd att ett förhör angående olyckshändelsen kunde anställas med honom. Genom en märkvärdig Försynens skickelse hade äfven de öfriga i Carenagen ankrade fartygen ej lidit någon skada, hvarför olyckan således endast drabbade mr Gjörwell. : Allt detta utgjorde det allmänna samtalsämnet i staden, till hvilken en massa landtbor hade inströmmat för att få reda på förhållandet. På saluplatsen vid Carenagens innersta bugt var scenen isynnerhet liflig. Mellan stora pyramider af de läckraste frukter, såsom kokosnötter, ananas, goyava, pisang, bananas, citroner, limoner, fikon m. m., svärmadel kreoler, negrer, mestizer, svadroner, hvita och sambos om hvarandra. Det var en verklig profkarta på de iärgnyanser, som kunna uppstå genom de olika racernas blandning. Det förherrskande språket var franska, som allmänt talas af landtbefolkningen. Och hvilket lif, hvilken sorglös glädtighet bland dessa brokiga grupper. Här stodo kreolskor från det inre af ön bredvid fiskarbåtarne vid stranden, och granskade den. präktiga ål, aborre, makrill och rocka, som af ull. håriga negrer utbjöds till salu under gälla skri. Båda parterna voro inbegripna i den lifligaste diskussion, beledsagad af häftiga gester. Halfnakna barn tumlade om med korthåriga hundar, medan papegojor stundom höjde sina missljudande skii öfver sorlet af slafvarne, som skyndade hit och dit med sina bördor. En och annan köpman gick gravitetiskt genom mängden och rökte sin papperscigarr, medan handlande från närgränsande öar utbjödo tobak, kaffe, rom och andra varor. Alla butiker voro redan öppnade, ty ehuru solen nyss hade gått upp, är dock rörelsen lifligast vid denna tid, emedan hettan längre fram på förmiddagen stäfjar verksamheten utom hus. (Forts.)