Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1866, sida 3

mer än 160 år der det nu stär, att ingen annan komministergård uppförts i Stenbrohult och att Råshult således måste vara just den plats, der länn föddes, hvilket af några blifvit bestridt. Råshults komministergård är en liten låg stuga med torftak, innehållande ett större och två små rum på nedra bottnen, alla mycket låga, samt ett litet kyffe till gafvelrum en half trappa upp. Stugan har också ett kök. Den lilla jord, som hör till gården, brukas af en bonde. Boställsafkastningen är 30 tunnor, så att, sedan brukningskostnaden afgått, komministern har i inkomst 450 rdr — och dock är detta Råshult ändå ej den sämsta komministraturen i Småland! Vid nuvarande komministerns befordran eller afgång lärer komministraturen komma att indragas. Hr Borg visade ref. det rum der efter all anledning Linnå föddes: det är ett helt litet rum med ett fönster vettande åt platsen der monumentet står: nu är detta fönster nedhugget, men förr satt det högt upp på väggen, såsom den tiden brukades, liksom en glugg. I komministergårdens största rum sitter i väggen ett fastskrufvadt medaljongporträtt af Linn i gjutet jern; detta är en gåfva af numera aflidne baron Gyllenkrok på Oby, med vilkor att medaljongen aldrig får skiljas från gården. Efter hvad med visshet kan antagas, har på Råshult en gång en botanisk trädgård varit anlagd, nemligen af Linnås far, Nils, men häraf syntes nu ej något spår. I kyrkboken för 1707, förd af Lännås ar, står om sonen Carl att ,,han döptes den 19 Maj; allmänt antages att han öddes kl. 12 natten mellan d. 12—13 Maj, men härom finnes ej någon anteckning i kyrkboken. På Råshult bodde för omkring 40 år sedan en gammal adjunkt vid namn Långh, wilken beskrifves såsom en stor beundrare af Linn6. Denne Långh uppförde i löfskogen ett stycke från Råshult hvad an kallade en Linngrotta, hvilken består af några i en cirkel stående löfträd med der inom lagda flata stora stenar, i hvilka Långh ristat åtskilligt, vackert för-. modligen, men omöjligt att taga reda på; vid ingången till den s. k. Iänngrottan sitta ett par trätaflor, å hvilka en gång granna målningar af Långhs hand varit anbringade, men nu af tiden blifvit utplånade. Ett stycke från Råshult i nordostlig riktning stod förr i verlden upprest ett slags monument, bestående af en flera alnar hög fyrkantigt huggen ekstam med en högt upp på densamma anbringad inskrift. Denna minnesstod ansåg Långh föga anstå en Linns, utan han förfärdigade i förening med ett par andra män — detta var 1827 — ett stenmonument, som lär ha sett ut som en stor kakelugn, och å detta satte han öfverst en stentafla, med målade sirater rundtom och öfverst en polstjerna, i hvilken han ristade följande, som står inom en cirkel öfverst: Denna minnesstod, som står gentemot Råshult, hvarest Archiatern och Riddaren Herr Carl v. Linn, den store Naturens Kännare, föddes 1707, uppfördes 1827 under Konung Carl XIV Johans Höga Regering, och torde denna Minnesstod jemte den härifrån äfven så simpla grottan af succederande Comministrar vårdas, intill dess ett värdigare minne kan framträda — det beder ödmjukast P. M. Långh, Comminister. — Parvum parva decent. (Horatius.) Sedan följer ett par verser, så lydande: Den föga och dunkelt kända naturen Af C. von Linnes klarhet framburen. Sist står på stentaflan följande latinska krift, som det kostat mycken möda att echiffrera: litairer inom Sochnen. — Då denna minnesvård nedtogs, för er mängd är sedan, blef taflan skadad. Något mer än denna stentafla fanns ej qval af denna minnesvård; af den gamla ekstammen intet. Smålands i Upsala och Lund studeran. de ungdom uppvaktade vid festen mec följande verser: Vid invigningen af Linnämonementet i Rås hult den 12 Juni 1866. I Småländsk nationens i Upsala nanm. På bragdomstrålade heroers grifter Du trampar öfverallt, o Svithiods folk! Din höga forntids glänsande bedrifter I sång och saga fått en hänryckt t