Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1866, sida 3

manhängande predikan uppdukade en hop af de samla utnötta skrytet om vår kraft och mångfalliga herrlighet. Det vackra språket-, som en och annan, hvilken icke närmare följer med innehållet af dylika deklamatorier, möjligen finner leri, visar sig äfven vid det ringaste aktgifvande bestå af otympligt sammanfogade fraser, med rim. men i det stora hela utan reson. Efter en stund framkomma fyra af dessa allegoriska personligheter, som numera både inom den bildande konsten och poesien förefalla så fadda: ,,Svea (fru Strandberg), Suomi (m:ll Lublin).-Dana(m:ll Lundvist) och ..Nore (hr Willman). De sjunga hvar in kuplett. Tiden hör derpå och låter dem sedermera taga hvarandra i hand och svärja en ed — en scen, som man med nutidens politiska erfareneter för ögat nästan skulle tro vara sammanlavad icke af den naiva enfalden, utan af en ondkefull antiskandinavisk satir. Derefter framstiver i molnen öfver Stockholm en qvinnofigur (m:ll Nerman), som annonserar sig vara Stockholms senius och som för Tiden och de fyra andra gulomligheterna håller ett svassande tal om Stockiolms skönhet och herrlighet samt storverk, hvari nand annat förekommer den föga sanningsenliga ippgiften, att hvad stort och ädelt Sverge åvägaoragt, har Stockholm alltid tryckt sin prägel uppå, ller något dylikt. Mot slutet af sitt tal lofvar lamen att hon skall upprulla några taflor för lem, men hon vill för denna förevisning ha eh itet större och mer blandad publik, hvarför Tiden ser en vink, då en kör infinner sig, bestående af .barder med harpor och hvarjehanda qvinliga sångerskor, som skola vara alfer. De uppstämma n lång sång på melodien ,Du gamla, du friska, lu fjellhöga nord-; en hop af balettens elever utör åtskilliga piruetter och grupperingar omkring Tiden; och deremellan upprullas följande scener: 1) Birger Jarl grundlägger Stockholm; 2) Chritina Gyllenstjerna och Sten Sture den yngre; 3) sustaf Wasas intåg i Stockholm; 4) Gustaf TI Adolfs afsked af ständerna; 5) Gustaf III, hägnande konster och vetenskaper; 6) Allegorisk bild if nordens idrotter fordom och nu. De båda sistnämnda och isynnerhet den sista af dessa taflor voro, liksom allegoriska framställningar i allmänhet, utan inre reda och sammanhang och temligen mjutbara. Vi förvånas öfver att kapellmästaren Norman kunnat skrifva musik — och en ganska vacker musik — till ett sådant gallimatias, som let hela är, liksom att det inom kongl. teatern finnes en sådan brist på kritik, att den kan inför le främmande, som till så stort antal besöka oss. yro tituera sig med något slikt. Vreussiska propellerångfartyget ,, Hernan, fördt af kapten R. Klock, ankom i Fredags från Stettin till Stockholm med ull last af styckegods. Det på Stockholm sående ångfartyget Tilsit-, kapten Breidprecher, har lagt upp i Stettin, och beålhafvaren lärer hafva blifvit tagen till peussiska marinen i och för det väntade criget. Ängfartyget , Herman, som incommit vid Sandhamn och begagnade kronoots, blef af lotsen, enligt till alla lotsplater gifna ordres, stoppadt innan Waxholm yasserades, kl. 8 f. m.; men efter ett längre ippehåll syntes ej någon prejningsbåt anända, för att efterhöra helsotillståndet omvord, hvarför resan fortsattes upp till hufudstaden. Ehuru allesammans ombord oro fullkomligt friska, anmälde dock loten förhållandet för hamnkaptenen, som senast beordrade fartyget att utlägga och asttaga i moringsbojen. Efter 2:ue timnars förlopp anlände vederbörande läkare, som efter noggrann granskning och underkning förklarade allesammans, hvaribland 13 passagerare, för fullkomligt friska, hvarter ångfartyget meddelades kommunikaion med land. (N. D. A) ——