Cazeneuve, som håller af hunden, ville icke köra den tillbaka. , Men hvad fattas dig, Cazeneuve? frågade en konfrater honom på vägen. — Åh, hvad skulle väl fattas m j år oafbrutet år ut och år in beständigt i — ,Och Azor?f — ,1 dag går han med ditupp. — Lycka till då för er båda två! — , Jag tackar å hundens vägnar, Inkomna i tingssalen sprang Azor upp och satte sig på yttersta ändan af en bänk och hans herre började att plaidera. Olyckligtvis hände; att herren, hänryckt af sin egen vältalighet, höjde n röst till en ovanlig styrka. Azor, som tvifvelsutan fann sig generad af högljudt prat, började tjuta, för att tillkännagifva sin missbelåtenhet. Cazeneuve, afbruten midt i talet, vände sig till hunden: ,Azor, sade han, gör mig den tjensten och håll mun! Aror teg, men han teg icke länge. Kort efter, då advokaten åter gifvit sin stämma en högre klang än Azors fina nerver kunde tåla, tjöt hunden ånyo och denna gång så starkt att det icke var möjligt att höra hvad som anfördes. Advokaten, hvars tålamod pröfvades till det yttersta, vände sig mot fredsstöraren och utbrast med en våldsam gest: , Nej, Azor, så får det omöjligt gå till! I fall du vill plaidera saken, så gör det eller också tig och låt mig göra det. En kö man i Köpenhamn, hr W. Morville. fann sig för omkring sex månader sedan, på grund af misslyckade spekulationer, nödsakad att i hemlighet afvika, efterlemnande högst betydliga skulder. Han begaf sig till Amerika på ett fartyg, som gjorde haveri på vägen. Som han noga kände till haveriaffärer, fick han i uppdrag att besörja dessa för fartyget, och förtjente härpå icke blott en betydlig summa, utan förvärfvade sig derjemte fartygets redares förtroende. Han fick således åtskilliga goda affärer, etablerade ett utvandringskontor och samlade inom kort en betydlig förmögenhet. Han har nu beslutat att till sina fordringsegare i Köpenhamn betala deras fordringar jemte räntor. Kreditorerna uppmanas i ,,B. T.att till detta ändamål vända sig till en namngifven prokurator i Köpenhamn. FESTEN VETE NTE ETS —