oskadlig. Jag skall rycka ut edra gisttäånder redan i morgon! Nu har jag ej något vidare att säga er! Med dessa ord vände kaptenen honom ryggen och steg åter ned i sin kajuta. — I morgon! — För dig gryr aldrig mera någon morgon, hjertlöse skurk! — Ditt mått är rågadt! mumlade den mörke styrmannen, i det han gick fram och lutade sig mot bastigneringen. Länge stod han der och betraktade den tysta viken och den slumrande staden samt lyssnade till vattnets entoniga sqvalpande mot fartygets sida. De våldsamma lidelserna tycktes hafva vaknat inom honom med förnyad styrka, ty hans högvexta gestalt darrade häftigt, och han bet ihop tänderna så att de knastrade, medan han aftog hatten och torkade sin panna. Denna lidelsernas storm föreföll desto förfärligare i jemförelse med den tropiska nattens sublima lugn. — Från fartygen hördes skeppsklockorna nu slå tre glas (half två på morgonen!, och kort derefter tycktes spanjoren hafva fattat ett beslut. Han aftog sina skor och sin kavaj, släppte några bugter af storbrassen ned i vattnet på den sidan af fartyget, der riggen kastade skuggor utåt viken, samt smög sig tyst som en ande fram till kajutkappen, vid hvilken han lyssnade uppmärksamt under några minuter. Sedan han öfitygat sig att den djupaste tystnad herrskade under däck, nedsteg han ljudlöst utför trappan. — Däcket låg nu fullkomligt öde, och endast skuggorna från tacklingen bildade besynnerliga figurer å de af månen klart upplysta däcksplankorna. Jära en timma förflöt utan att det minsta ljud törde tystnaden och lugnet ombord på skonerten. Fiskarne, som lekte i vattenbrynet nära fartygets sida, framkallade glittrande ringar på den silfverglänsande ytan, och stundom hördes ett plaskande när någon större bland djupets innevånare skingrade de yra stimmen med ett slag af sin breda stiert.