Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1866, sida 3

der till smutsiga trasor, jag ar sattig och följaktligen utan vånner. Lordmayorn. En man, som har studerat, bör icke sakna utvägar att på ett hederligt sätt försörja sig. Hvarfor skrifver ni icke rent? Peter Moor. Ja visst! skrifva rent! Men räknar ni för ingenting litografien, som är icke mindre olycksbringande för skrifvare i våra dagar än upptäckten af boktryckarkonsten var för presternas och de lärdes talrika klass? Jag har hvarken hus eller hem, jag känner icke någon som vill ge mig arbete. För 5 år sedan slutade jag mina studier och fick då af min familj den sista 5-sbillingsnoten. Man sade till mig: ,Du går nu ut i verlden, tag dig fram så godt du kan. Jag har icke kommit långt med den summan. Hvad har jag haft för nytta af att proppa mitt minne fullt med latin, grekiska, franska och italienska! Jag skulle i dag gerna utbyta allt mitt vetande mot en bit bröd, all min vältalighet som Demosthenes eller Cicero, Virgilii eleganta språk, Plauti kraftfullhet i uttrycken och Plinii stora lärdom mot en liten biffstek eller en portion pudding. (Allmänt skratt.) Lordmayorn. Men jag antar att ni dragit nytta af era kunskaper. Peter Moor. Ja, mylord, men det hade varit bättre om jag blifvit skräddare, skomakare eller jernvägskonduktör; det hade varit klokare än att förspilla min ungdom med den gemene Cicero, den gamle skräflaren Homerus, den lättsinnige Horatius och pratmakaren Virgilius, hvilka äro upphofvet till mitt elände. Den intellektuella eller eteriska födan, ethereus cibus, är kött som icke mättar och uppväger icke en vacker och god skifva rostbiff. (Nytt skratt.) Slutligen vill jag säga er att jag försökt att i andra inprägla kunskaper, som för mig varit så olycksbringande: det var att sluta ännu sämre än jag börjat. In cauda venenum. Ä cordmavorn. Det var ju en hederlig sysselsättning! t Peter Moor. Jag träffade på en pojke, hvars föräldrar gåfvo mig 20 pund om året för att jag skulle inviga honom i dessa onyttiga saker; när hans uppfostran var fulländad, såsom det heter, fick jag aflägsna mig och befann mig i det tillstånd ni nu ser. Lordmayorn. Hvar har ni gjort af era kläder? Peter Moor. Åh, när man icke har några att byta om, så blifva de man har på sig snart utslitna. Lordmayorn. Jag, skall ge er en fullständig beklädnad, två skjortor, ett par stöflar och några shilling; försök sedan att få lektioner eller renskrifning hos advokaterna, ty på processer är det aldrig brist. Peter Moor. Ago tibi gratias, domini, eller, efter mitt latin kommer eder alla att skratta, jag tackar er, mylord, på god engelska. Måtte mitt exempel gagna dem som utan enskild förmögenhet kasta sig in på en törnbeströdd och ojemn bana. Fattigdomen är ett piller, lika bittert och illasmakande för låpparne som för magen. Telum acutum habet inopia, domini. Lordmayorn. Jag hoppas att ni med ett litet understöd skall finna tillfälle att förtjena några penningar. Peter Moor. Om jag under vintern kan få tillcäckligt med lektioner, så ärnar jag så snart det blir varmt och vackert väder gå ut till landet och slå och räfsa hö. Det är mycket båttre än klassikerna, som plåga och trötta ut mig, lika mycket som romantikerna. Lordmayorn befallde, att den anklagade skulle försättas i frihet, men Peter Moor bad att först få gå in några ögonblick i fängelset för att ännu en gång smörja sig med den tunna soppan och den i vatten kokta kålen. Q2m — —