Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1866, sida 1

detta ämne. För öfrigt tyckes det som engelsmännen, uppväxte som de blifvit vid att dagligen hafva denna jämmer inför ögonen, och följaktligen styrkte i den tron, att en stat utan proletariat är en omöjlighet, ej behörigen ömmat för denna sak eller genom kraftiga och tjenliga medel sökt hämma dess tillväxt. Ty det är ett faktum, att denna utväxt på samhället håller jemna steg med kulturen, d. v. s. ärligen griper mer och mer omkring sig. vi hafva hört uppgifvas, att London ensamt skall innesluta mellan 2 å 3 hundra tusen af sådane olyckliga. I saknad af tillförlitliga källor kunna vi ej så noga kontrollera uppgiften; men påtagligen är denna siffra alltför låg, troligen utvisande blott hälften af det verkliga antalet. Vare härmed huru som helst, så ligger härutinnan ett svårlöst problem, och ett rikt fält för lagstiftarens och menniskovännens förnade verksamhet; ty här om någonsin an det verkligen vara på sin plats att säga, det samhället är sjukt. Anmärkningsvärd är den strid och afundsjuka, som råder mellan härvarande läkare. Helt nyligen hade man tillfälle att i ett fönster på en af de större gatorna, Oxford-street, läsa stora, tryckta plakater, börjande med dessa ord: -Medical Conspiracy, Åbominable Persecution. Det var ett slags sjelfförsvar eller vädjande till publiken af en viss d:r Hamilton; hnruledes han blifvit förföljd, bespottad och anfallen at en mängd embetsbröder, emedan han begagnar vegetabilier att kurera syphilis med. I förbigående sagdt är denne och en dr Bell utan gensägelse inom medicinska verlden de, som mest betjena sig af humbugs. I hvad stadsdel man äm kommer så tinner man kolportörer utsände mee tryckta circulär från desse män, och hvari de uppgifva sig kunna bota de svåraste sjukdomar på 5 dagar, uppräknande de underverk de utfört ete. Vi kunna icke afhålla oss från att meddela våra läsare ett prof på, huru en Londons-läkare uppträder inför publiken i ett af dessa circulär, som räckas de förbigående i snart sagdt hvarje gathörn. Se här huruledes d:r Sloan, 4, Argyll Place, Regent Street, utlåter sig: Det finnes kanske ingen vetenskap, som gjort större framsteg än läkarekonsten; det oaktadt gifves det i våra dagar en klass af personer, som påstå sig kunna bota vissa sjukdomar, utan att vara vederbörligen qvalificerade, ja utan att ens hafva fått en fullständig engelsk uppfostran. Det är desse mäns Plägsed att tillegna sig doktors-titel och framställa sig inför allmänheten såsom författare till medicinska verk och afhandlingar ete., att gifva en redogörelse på de kurer, de påstå sig hafva utfört, i diktade bref från patienter, som aldrig funnits till, allt såväl hopsatt och sjukdoms-symptonerna så omständigt beskrifna, att de säkerligen ej skola förfela att fångar ett stort antal lättrogne och tillitsfulle. Jag vill här anmärka, att de ofvannämnde s. k. medicinska verken ej äro skrifna af de personer, hvilkas namn vidhänga dem. Det är mycket att beklaga, att det skall finnas män, som fått en högre uppfostran, nog fala att mot en pekuniär ersättning vilja missbruka deras talanger att bli verktyg i händerna på sådane charlataner. Det är likvist ett faktum, att i hvarje medelstor stad i England ni skall finna qvacksalfvaren och hans bok, och i stora städer många. Apropos qvacksalfvare så borde man skratta deråt, vore ämnet i sig sjelft icke nog allvarligt, att desse karlar nu bifoga till sina verk recensioner af pressen, hvilka naturligtvis prisa författaren såsom en välgörare till menskligheten, varande alltsammans en väfnad af lögn, då några sådane recensioner af tidningarne aldrig funnits till. Sedan d:r Sloan beklagat sig öfver att lagstiftningen icke förbjuder desse personer — som göra honem sådant förfång — att utöfva läkarekallet, blir slutet på visan den, att han under en 36-årig praktik lyckats förvärfva den bästa method, att han botat de svåraste sjukdomsfall och fördenskull uppmanar alla bräcklige och sjuke att framför andre vända sig till honom, såframt de vilja bli riktigt botade etc. ete. På så sätt ligga Londons examinerade och oexaminerade doktorer i ständig. fejd med hvarandra. Till allt detta förhåller sig lagstiftningen neutral. England, fritt i allt, har äfven velat lemna den medicinska vetenskapen fria tyglar, väl vetande, att endast genom fri och obegränsad forskning de bästa resultater kunna vinnas. De religiösa rörelserna, hemma så allmänna, förekomma äfven här, men yttra ssig på ett helt olika sätt. Då våra s. k. säsare utan afseende på den eller den lässarten omedelbart fästa sig vid Bibehis 3 4 — um aman 2