Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1866, sida 3

Ångartyget ,,Mauritins I P. T. läses: Med anledning af Göteborgs-tidningars berättelser rörande de svenske emigranternas tillstånd ombord å detta fartyg, medan det ännu befann sig i hamn i Göteborg, har Konungens Befallningshafvande i Göteborg insändt nedanstående närmare redogörelse: Till Hr Statsrådet och Chefen för Kongl. Civildepartementet! Som i de allmänna tidningarne förekommit i åtskilliga hänseenden vilseledande uppgifter och berättelser rörande engelska ångbåten , Mauritius, hvilken från Göteborg afhemtat ett större antal personer, som ämnade utvandra till Amerika, har Konungens Befallningshafvande ansett sig böra till Hr Statsrådet redogöra för verkliga förhållandet härmed. Sedan ett antal af öfver 800 utvandrare en tid måst uppehålla sig härstädes i afvaktan på lägenhet för öfverfart till England och vidare till Amerika, hitsändes af emigrant-kompaniet i Liverpool omförmälde ångbåt, för att härifrån afhemta och direkte till Newyork öfverföra utvandrarne. Befälhafvaren, kapten Nicolas, hvilken företedde Kongl. Storbritanniska konsulatets intyg derom, att han var behörig att föra befäl å fartyget, anmälde sig hos Poliskammaren för erhållande af sådan besigtning, som i Kongl. Förordningen den 5 Augusti 1864, om hvad med afseende på utvandrares fortskaffande till främmande verldsdelar iakttagas bör, anbefalles: till verkställande af hvilken besigtning Konungens Befallningshafvande förordnade hr lotsdistrikts-chefen och riddaren friherre Å. R. Leuhusen, kaptenlöjtnanten A. O. lrygger samt civilingeniören S. Meijer. Då likväl, under besigtningens fortgäng, utröntes, att det högsta antal utvandrare, som fartyget, enligt de i nämnde nådiga förordning bestämda grunder, fick medföra, utgjorde endast 412, förklarade fartysets kommissionär, att som detta antal vore för lågt för att fartyget skulle kunna utan allt för stor förlust företaga resan endast med dem, fartyget icke kunde, såsom ämnadt varit, öfverföra utvandrarne till Amerika och att han således icke påyrkade besigtningens fortsättning, samt tillkännagaf att fartyget i stället komme att med passagerarne afgå till Leith i Skotland; för hvilket ändamål befälhafvaren visade sig innehafva certifikat, som enligt engelsk lag berättigade fartyget att föra ett större antal passagerare än det, hvarom nu var fråga. Då, vid sådant förhållande, fartyget, jemlikt 27 i kgl. Förordningen angående hvad i afseende å ... OK sr I BR rk ADA