Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1866, sida 1

om ön för att tillkalla den, och om han verkligen är i närheten, så kan han afskära oss vägen. Men caramba tillade han med ammanbitna tänder. — Vi ha äfven gevär i båten, och i värsta fall kunna vi bereda dem ett varmare emottagande än de kunna ana. Men ingen ammunition. Pedro har säkert sitt patronkök med Hur många patroner finns deruti? — Tjugo, sennor. HBravo, och sex laddade gevär; fästningen är armerad. Och båten bakom os — Ah bah! sade Baptiste och skötte sin med fördubblad kraft. — Saken är nästan för intredsaut för att vara rolig, men fan ann mma! — Förlåt, sennora, men på sjön lir man sig ett groft språk utan att tänka derpå, — jag hoppas likväl ännu att vi skola hinna hafvet, och om de följa oss dit ut, så bilda vi en sästning af bolstren omkriug den s re delen af garnisonen och värja våra skinn. Framåt nu! — Prat är förlorad kraft! Ater afskötos tre skott bakom dem, och Baptiste såg till sin oro att de ej hade blifvit afskjutna i luften denna gång, utan verkligen efter dem. Men afstandet var inu för stort, endast om de hade hållit högt, skulle kanske någon kula hafva hunnit fram till dem. Nu föllo de i vattnet bakom dem, och han aktade sig noga att yttra ett ord derom för att icke onödigtvis skrämma qvinmorna. Båten ilade raskt framåt, och under en I god stund yttrades ej något vidare. Kommissarien hade återfått medvetandet och tvred sig krampaktigt på hotten af håten.