Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1866, sida 2

med er bi tddarmer Vi ha ju sjelfva k knappt plats i båten. Kasta ned trasorna på sanden och tag hit småsakerna. — Ber om ursäkt, sennor kommissario, sade Baptiste i det han mot befallningen nedkastade sin börda i båten och äfven ät Antonios följa samma väg; — det är en gammal regel att ej qvarlemna något vid en flyttning, och emedan fångarne troigtvis också vilja sofva under resan, så medtog j jag allt, som föll mig i händerna. Cramba! ropade kommissarien förhnad. — Sennor Baptiste? — Men halfva esättningen är ju på benen för att söka gripa er. — Det är ypperligt, log fransmannen. — Detsamma ha karlarne här redan sagt mig. Då jag på almirantes speciella beallning beger mig till staden för att uträtta några uppdrag, hetsar således styrmannen soldater efter mig för att åter uppfånga mig! Det är ju för bef ängdt. — Men raskt, gossar, vattnet faller hastigt, ebben måste snart hafva utlupit, och då ta vi på torra sanden. Fårskallar, se ni inte att båten redan står på grund? Hugg uti der! Raskt, så att vi åter bli flott! Saken kunde ej förnekas, och soldaterna, fullkomligt öfvertygade att deras officer ej hade ämnat desertera, — han skulle annars icke hafva återkommit frivilligt — sprungo i vattnet och sköto ut båten, så att den åter blef flott. — Vi få inte rum här allesammans! jade kommissarien. är sannt. Då få soldaterna stanna lldess vi kunna skicka båten till2