Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1866, sida 3

UPPRAT tT 1414 44940 1106s01 Si a Bolaget disponerar öfver ett betydligt pörelsekapital, eger insigt och affärsvana och lifvas af en sann menniskokärlek. Hvarför icke draga den största möjliga fördel af allt detta, hvarför icke gå till botten af saken, då det gäller något så vigtigt, som att mildra eländet bland samhällets olycksbarn? 3 Blandade ämnen. En olycklig passion. De olyckliga passionerna äro de farligaste, ty de äro så ihärdiga. Fråga bara Michelin och han skall svara er: Michelin tyckte om kaniner, han var galen i dessa djur, han måste till hvad pris som helst hafva sådana, och när han icke hade några, sökte han öfver allt efter dem. Men olyckan är ofta framme: han ville fånga kaniner, men har i stället sjelf blifvit fångad. — Det var en mörk afton, klockan hade redan slagit 10, då Michelin begaf sig ut på kaninjagt. Han kom till Clichy till familjen Walters trädgård, der han tänkte att göra ett rikt byte. Men huru a sig åt? Muren, som åtskilde honom från de söta kaninerna, var 5 alnar hög. Men för en tapper man finnas icke några hinder. Michelin hakade sig fast vid stenarne, klättrade upp, ref sönder händer och knän, men kom omsider upp på murens högsta spets, kastade sig ned, föll på marken, som af regnet var mjuk, och stälde utan tvekan sina steg till kaninernas sofstille. Han hoppade öfver porten till detsamma lika lätt som öfver muren och var nu lyckligt och väl hos sina kära, oskyldiga djur. Kaninerna såfvo, allt var tyst omkring honom, ögonblicket var gynnande, och Michelin ville begagna sig deraf. Han lutade sig ned, sträckte ut sin hand och — o. lycka! — kände något mjukt, det var det fina kaninskinnet. Ilan sträckte ut handen allt längre, men hvem kan måla hans öfverraskning? Handen hade trängt ned i ett tjockt och klibbigt ämne. 0, fasa! Han ville draga den tillbaka — ett kärl föll omkull, och den klibbiga massan utbredde sig öfver allt på Michelins fötter, som fastnade vid marken, på hans ben. Han var fångad i snaran, som en fågel. Kärlet innehöll tjära, som Walters son stält dit på aftonen. Michelin kände icke mera samma lust, som förut, att jaga: han ville gå, men det var ej så lätt, och för att öka olyckan hörde han steg nalkas. Det var fru Walter, som kom för att se om sina små djur. Michelin visste ej huru han skulle kunna fly, men det är i farans stund man utvecklar geni. Han låtsades vara drucken, vacklade, gnolade på en gatvisa och gaf fru Walter ej ett redigt svar på hennes frågor. — Karlen är drucken, sade hon för sig sjelf och vände sig om för att ropa på sin man, för att han skulle köra den druckne på porten. Michelin begagnade sig af fruns rörelse, sprang det mesta han förmådde, och något rus tycktes ej genera honom. — ,.Det är icke någon drucken, det är en tjuf-, sade hr Walter, som infunnit sig på platsen. Begge makarne blet kringränd, arresterad och stäld inför domstol. Han har ej vidare tjära på armar och fötter, men han är dömd till 6 månaders fängelse för sin olyckliga passion Märkvärdiga träd. Utan att omtala trädens välbekanta nytta och användbarhet till timmer, virke, ved och möbler eller ved till många träd erhåller grafamne och färgstofter, eller kryddor och medicinalier, såsom kanel tjära, harts, terpentin, gummi, kautschuk, guttapercha, kamfert, kopal, socker och annat mera ter till födoämnen, sago, delikatesser, kryddor, bomull, olja m. m. kan man omnämna att mar af vissa träd och buskar erhåller vax, talg, mjölk, smör, bröd och såpa och hvilket skulle synas vara en omöjlighet. Palmoljan, som fås af olika palmsorter, kokospalmen och förnämligast af oljepalmen (Elis oleifera), spelar en vigtig rol uti vår industri till såpa, tvål och ljus samt ersätter sålunda den massa talg, som annars härtill skulle användas. Af den uti Nordamerikas torfmåssar kokning ett vax, som användes liksom annat vax till ljus, vaxstaplar och andra ändamål. På afriI kanska kusten växer smörträdet (Pentadesma butyracea), hvars stelnade saft har en förvånande likhet med smör och kan som sådant förtäras, men har dock en egen terpentinsmak, som för europeerS började att ropa srannarne samlades, Michelin s att man af bark och och chinabark, eller att man af trädens safter får eller att man använder deras blad, merg och frukxande vaxbusken (Myrica cerifera) vinnes genom na gör det mindre njutbart och angenämt. OÖch i det tropiska Amerikas bergstrakter växer koträdet I (Galactodendron utile), hv ymniga saft både till i utseende och smak liknar vanlig komjölk samt användes i hushållet liksom denna. Trädet är så rikt på saft, att Humboldt omtalar huruledes denna, från ett invid en bäck kullfildt träd, var så ymi nig, att hela bäcken färgades mjolkhvit deraf. Dessutom kan det tappas beständigt utan att synnerligt lida deraf. Det på Soderhafscarna ymnigt växande och planterade brödfruktträdet (Artocarpus incisa), hvars frukter, stora som ett hvitkälsi hufvud, lukta och smaka som nybakadt bröd och som utgöra dessa öboars ymniga näring och rikdom, är för de flesta af våra läsare genom böcker bekant,. utan att hir behöfva närmare beskrifvas. Trädet bir mogen frukt under alla tider af året samt kan äfven medelst nedgrafning i jorden fori varas i friskt tillstånd. Nio stycken dylika träd j skola förse en medelmåttigt stor familj med tillräcklig brödföda för hela året. Detta förträffliga träd synes dock ej vara öfverflyttadt till andra tropiska verldstrakter. Nyligen har man till Europa infört barken af ett i Chili växande träd ; (Qvillaya Saponaria), för att användas till tvätt i stället för såpa och hvarmed försök blifvit gjorda i Tyskland, som lemnat det resultat att 1 skålp. I bark, lindrigt kokad i 40 kannor vatten, skulle vara jemngod med minst 2 skålp. såpa. De försok. som här blifvit anställda, hafva dock ej varit j gynnsamma och tala ej till fördel för denna barks I användbarhet. Spadet blef nemligen brunt och lemnade en brun smutsfårg åt det till tvättning anspon ka tyget. Skall barken kunna begagnas i stället för såpa, så måste någon method användas för att få spadet klart och färgfritt och hvilket ligger inom upptickternas område. Un talande korp. I närheten af Bourges tilldrog sig nyligen följande händelse: Grefve de C., som eger ett slott utanfor denna stad, hade i sin! tjenst antagit en ny skogvaktare, till börden bretagnare och som foljaktligen trodde på troll, andar och spoken. Några dagar derefter gick bretagnaren i parken, då han högt upp på en gren fick se en stor ståtlig korp. Vår skogvaktare hade samma m fått en ny bössa, och som han ännu icke profskjutit den. ville han begagna sig af tillfallet och lade an på djuret. Men i samma ögonblick ; han skulle trycka af. hördes en skarpt acc röst, som tycktes tillhöra korpen, utropa mig inte, och fågeln satt orörlig. Den skogvaktaren fattades af en ögonblicklig fa kelse, kastade från sig bössan, kom tillbaka till slottet i det mest upprörda tillstånd, sade att han: hade sett djefvulen, att djefvulen var svart och att djefvulen talat. Man kunde på en lång stund icke få några bestämda upplysningar om skogvaktarens äfventyr, men sedan han afgifvit sin berättelse, srjade betjeningen att gapskratta, hvilket hördes inda upp i den grefliga salongen. Gåtan blef nu löst. Grefvens son hade uppfödt en korp och lärt ra ord, bland andra: ,Skjut mig inte, for att vid promenader i skogen och kringliggande trakter, då han lät sin korp flyga omkring, kunna ja honom från hans kamrater. Skogvaktaren ver den ende på godset, som icke kinde till denna omständighet, och ännu i denna stund tror ban, att det låg någet trolleri i alltse 2 ena AA AF A.,