Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1866, sida 3

husvärd i Göteborg och jordbrukare i norra delen af landet, hvarest han är bosatt. — En tredje privilegierad, som ännu ej funnit skäl att afvika från den paragraf, som stadgar, att man skall vara boende der, hvarest man är mantalsskrifven, uthyrer sina rättigheter till annan person, som anser ifrågavarande privilegier i så måtto delbara, att han begagnar dem ej blott för eget behof utan äfven upplåter dem till en annan och som det påstås äfven snart till en tredje person, allt med iakttagandet af den formaliteten att rörelsen i sin helhet bedrifves under ett och samma tak. Är detta allt lagenligt och skall det bestå intill dess att dessa innehafvare nära och fjerran, inomoch utomlands, med döden afgå? Det gifves äfven en annan omständighet, genom hvilken bolagets goda ändamål går förlustig en sannolikt icke ringa summa, nemligen den vinst, som uppstår för leverantörerna af bolagets reqvisita. IIvarfor inforskrifver ej bolaget sjelft sina utländska viner och spritdrycker och hvarför tillreder det ej sjelft de inhemska? Stadens herrar vinhandlare befinna sig säkerligen i det lyckliga predikament, att de för sin existens kunna undvara den vinst de göra på bolaget, äfven om den uppgår till några tiotusental riksdaler per anno. Bolaget disponerar öfver ett betydligt rörelsekapital, eger insigt och affärsvana och lifvas af en sann menniskokärlek. Hvarför icke draga den största möjliga fördel af allt detta, hvarför icke gå till botten af saken, då det gäller något så vigtigt, som att mildra eländet bland samhällets olycksbarn? zz