Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1866, sida 2

Ne FLlinland. En veteran. I Vasabladet läses: Den 15 sistlidne April egde vid Kulla kapellkyrka en enkel och stilla högtidlighet rum, då en af veteranerna från 1808—1809 års krig, Johan Hiller, nedsänktes till sitt sista hvilorum. Han var född den 25 Maj 1785 i Kauhajoki, deltog som soldat vid Wasa-regementes Nerpes kompani med Sandelska kåren i dess flesta bataljer, tills han vid Wirta bro af en kula i knäet urståndsattes att vidare deltaga i den tappra kårens bragder. Han vistades sedermera i sin hembygd till år 1835, då han, tillfölje af en derstädes inträffad missvext, tvangs att utflytta och bosatte sig å Fredriksfors bruk. Sednaste åren sysselsatte han sig å bruket med att tälja hammarkil, uti hvilket arbete han i färdighet icke öfverträffats af någon yngre. Om sommaren plägade gubben, rak och styf med staf i hand, kommendera ett antal af ofta till och med 50 pojkar, vid hopsamling af torf samt andra diverse arbeten å brukets nyodlingar. ,,En fick pris, en ann en skrapa, ingen fick stå lat och gapa:, sådan var gubbens sed. Till sin vandel förnöjsam och stilla, afsomnade han efter en kort sjukdom den 7 April. För oförvitlig långvarig tjenst å bruket åtnjöt han sytning, hvilken, tillsammans med pension af allmänna medel och föräringar af veteranernas understödskomit i Åbo, var tillräcklig för honom och hans ännu efterlefvande hustru. Ryktet om den militära hedersbevisning, som på föranstaltande af hr brukspatronen K. J. Lönegren gafs Hiller af hans yngre i nejden boende yrkeskamrater, hade tillockat en ovanligt stor menniskomassa. Efter ceremoniens slut tolkade församlingens kapellan med några enkla, men ovanligt hjertrörande ord på välljudande finska våra förfäders och isynnerhet de fordna finska bussarnes stora förtjenster om fosterlandet, genom sitt gränslösa tålamod, sin okufliga tapperhet och en in i döden brinnande fosterlandskärle .