Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1866, sida 2

lagen angående de religiösa korporatio-f nerna, hvilken lag för Sicilien är af syn-ö nerlig vigt. Man bestämde sig enhälligt f, för antagandet af det förelagda lagförslaget. 8 Nya ogerningar af österrikiska regerin-h gen i Venetien omtalas fortfarande. Plun-ö dringen af skattkammaren i Venedig (te-s soro de S. Marco) bildar spetsen i dennals kedja af väldsbragder. Der befanno sig t utom föremål af stort penninge-och konst2 värde: ,,kristallvasen med frälsarens blod, agatkalken med en del af Johannes Döparens hufvudskål, dogen Morosinis svärd, !c den helige Marci biskopsstol!, o. s. v.ld Kommunalrådet i Venedig har nyligen vaI 1 S rit sammankalladt för tillsättande ar ett utskott, som skulle uppdragas att dragajt försorg om de fattiga under blokaden. Huru lokalmyndigheternas i Venetien ställ-su ning för närvarande är, kan man lätt ut-!k räkna, då man t. ex. hör omtalas, att ) , chefen för den österrikiska sjunde arme-s kåren, Maroicic, gjort podestan i Padua personligen ansvarig för hvarje i nämnde stad 2 mot österrikiska regeringen gjord demonstration. Friherte Masoicje yttrade vid si detta tillfälle till podestan:Det skulle kun-i na inträffa ett sådant fall, att sjunde arm-si kåren marscherade från Padua. Men Paduas si innevånare må akta sig att begagna ett sä-e dant fall till demonstrationer af regerings-c fiendtliga tendenser eller att insultera qvar-S lemnade soldater. Vid den ringaste tilldragelse af sådan beskaffenhet skall Paduas f t : komma att dela Brescias öde. Kasernen Santa Giustina och den nära derintill liggande praktfulla kyrkan at samma namn skola inrättas till ambulanser. Den 31 i Mars och den 1 April 1859, då Haynauls i Brescia anställde de förskräckliga blåbaden, uttryckte han sig derom i sin of-iI ficiella berättelse på följande sätt: , Jag befallde, att inga fångar skulle göras, utan a att ögonblickligen skulle nedhuggas hvar, 1 och en, som togs med vapen i hand; de hus, ur hvilka man sköt, befallde jag skulle 1 sättas i brand. 1 FRANKRIKE. Äfven officielt betecknas konferensplanen numera som strandad; händelserna 4 I skola gå sin gång kabinettet i Wien: vill det så — och Haynaus ande svär I! svar öfver dubhelörnen-. Ännu är icke det i första skottet lossadt, men med fasa motsser man redan skräickunderrättelserna A Krisen i handels-och den öfriga affärsverlden. Likasom nyligen France, så har äfven i det ö isednaste numret äf. Revue desdeuxmondesMichel Chevalier skrifvit en artikel under rubrik: Kriget och den europeiska krisen, hvilken gör sin rund i en mängd tidningar. Ilufrudsaktum i den närtarande Situationen — så börjar den be-! römde statsekonomen — består deri, att ingen makt kan anföra några skäl, som 1 tvinga den till krig; ingen makts värdighet har blifvit nedsatt, ingen så A pad att endast ett krig kunde lemna upprättelse derför. Efter hänvisande härpå iller Temps betraktelser i en se iå Kriget och affärsställningen, i hvilken kriget visserligen beklagas, men äfven visas att affärerna icke af kriget kuma lida stort mera skada än de redan af. den nuvarande situationen gjort. I Fra ankrike har man nu endast att arbeta på det freden åtminstone räddas för detta land och att kriget icke måtte blifva långvarigt. Dertill kan franska regeringen mycket bidraga, om den begagnar hvarje tillfälle till! förmedling och försoning. Frankrikes och Englands böjelser för fred skola framdeles utan tvifvel Tomma att inverka betydligt. Äfven ,France tröstar affärsverlden der! med, att den financiella utmattning, i bvilken de krigförande makterna redan vid krigets utbrott äro försatta, icke tillåter något långvarigt krig, och att måhända sester den Första bataljen skola alla tre, likasom i en duell, sedan blod flutit, åter! I taga förnuftet till sånga. Den audiens, som grefve von Goltz, pål! i konung Wilhehns serskilda anhållan, nyligen haft hos kejsaren, är isynnerhet beI tecknande genom det faktum att preussiske ambassadören haft sin monarks uppdrag ( att tacka Napoleon III för Frankrikes oafsätliga bemödanden för fredens upprätt-. shallmde. Grefve von Goltz beklagade äfven, på konungens af Preussen vägnar, att dessa ansträngningar blifvit fruktlösa. i Annorlunda äro förhållandenamellan Frankrikes och Österrikes monarker. Liksom för att endast reta Napoleon hade Frans Josef, under konferensens-underhandlingarne, uttryckt den önskan, att påfven skulle hafva en representant vid konferensen och att italienska affärerna skulle förändras ij! öfverensstämmelse med fördraget i Åärich, det enda säkra elementet för ett dylikt fredsverk. Det sistnämnda uttrycket måste framkalla så mycket större bitterhet, l: ftersom Frankrike, ehuru undertecknare ; t : I il i! — af nänmde fördrag. icke just skrupulöst fästat sig vid detsamma. Man tror sig i Paris veta att sistnämnda ingeniösa impass tillkommit på ingifvelse af exstorhertigen af Toskana, hvilkens inflytande i Wien på sednare tider varit i ständigt tilltagande. : Dagens post. i TYSKLAND. Den ofticiella Berlinertidn. Staatsanzei-JI ger innehäller en af inrikesministern EI-si Jonlhura underfecknad SKrifvelse. som ut