: Postskriptum. (Till bref från H-T:s utgifvare.) Göteborg den 10 Juni 1566. Då jag hunnit resa i kapp med posten och sålunda fått i all ro återse de bref, som afgått från Lausanne och Cöln, torde det bär tillåtas, att afsluta följden af mina an språkslösa rese-bref med ett kort postskriptum. Vid afresan från Cöln, Söndagsmorgonen den 3 dennes, medförde ett samtidigt långt bantåg ett preussiskt infanteriregemente, med, såsom det uppgafs, saxiska gränsen till bestämmelseort. På hvarje station intill Hannover förekommo ytterligare trupptransporter. Det var allt symptomer af mobiliseringen, och rörligt var det med besked. Vid en och annan station voro, uppå bord utanför 3:dje klassens restauration, upprangerade långa rader af kaffekoppar. Här och der voro åtskilliga unga soldater ganska muntra, en fröjd, som dock bar tydliga spår af förtärd spirituosa. Skiljda srå rikhalsarne stodo andra grupper mycket allvarsamma. Från en och annan waggon skrålades den bekanta Rhenvisan: , Sie sollen ihn nicht habenetc. Jag betviflar ej, att ju denna munterhet skall anföras såsom bevis på krigisk entusiasm, churu den egde en belt annan karakter, som snarare väckte medlidande. Några officerare syntes ej tll de lära dock hafva varit med i andra kupåer af högre rang, ehuru de öfverlemnat åt underbefälet att upprätthålla ordningen på platformerna. Någon föregående dag