Danmark. I N. Morgenbladet skrifves från Köpen. hamn, att i armeöoch marin-departementerna råder liflig verksamhet, som mar uttyder såsom förebud för krigiska eventnaliteter. Franska sändebudet gör täta besök dels i utrikesministerns hotell, dels hos II. M. Från Paris skall ha inlupit en uppmaning att hålla sig redo; man talar om flottans utrustning och en observationskårs uppställande vid gränsen. Vidare berättas, att kejsar Napoleon skall hafva lagt danske kronprinsen skandinavismen varmt på hjertat, såsom enda utvägen för Danmarks räddning och uppmanat honom att meddela sin fader detta uppriktiga råd samt att söka aflägsna dennes antiskandinaviska omgifningar; slutligen skall kejsaren ha antydt en förbindelse med svenska konungahuset såsom säkraste medlet att främja unionsiden. Af valförhandlingarne i Nibe, der löjtn. Lucianus Kofod ställt sig som kandidat, men dukade under för sin af bondevännerne understödda medtäflare, inhemtas följande intressanta data ur Kofods lefnadshistoria: Han är son af en fattig torpare, tjenade i sin ungdom som fåraherde, kom derefter, i handtverkslära, gick i kriget 1S4S som frivillig samt avancerade genom alla graderna från Soldat till officer. Han eger en rik skatt af kunskaper, dem han förvärfvat genom läsning på lediga stunder. Från Flensburg skrifves: För två år sedan hördes slesvigholsteinarne icke tala om annat än det tyranni, som danska regeringen utöfvat mot de slesvigholsteinskt sinnade. Knappast har glädjeruset öfver befrielsen lagt sig, förrän jemmerskrik värre än någonsin förnimmas öfver den orättvisa och det förlryck som samma ärade medborga