Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1866, sida 2

man pålägger skatter och man gör nya rekrytutskrifningar! För att tydligt visa hvad man bär i skölden och för att gifva reaktionen mod, skall exstorhertigen af Toskana begifva sig till Borgoforte, hvilken plats innehåller ett brohufvud vid Po, söder från Mantua. Mantua är under vatten och endast Porta Pradella ännu tillgänglig. Befolkningen står under ståndrätt; svåra febrar hafva redan börjat härja. Enligt bref till franska Monitören lära icke 20,000 man österrikiska trupper finnas i Verone. Största delen af dessa trupper synas vara sammandragna i Padua och Treriso, äfvensom på kusten mellan Piave och Tagliamento. Enligt bref från Rom lärer kardinal Antonelli vid en bankirs fallissement hafva förlorat 1.209,6009 romerska riksdaler. I Till Daily News skritves från Italien: Aldrig hafva, förmodar jag, sedan jern-: vägar blifvit uppfunna, några bantäg företett ett så utomordentligt s skådespel som de göra nu på de flesta norditalienska linier. Stanna på hvilken station ni behagar, och ni skall icke behöfva vänta länge, innan ett garabaldiniskt extratåg kommer upp med sin bullersamma lesvande frakt. Innanför och utanför, från den ena ändan af bantåget till den andra, i första, andra och tredje klassens vagnar, svärmar det i bokstaflig mening af patriotiska dammhöljda ynglingar, hvilka, om de på slagfältet visa blott hälften af den bekymmerslöshet för lif och lemmar som de ådaga-. lägga omedelbart inför faran att blifva öfverkörda af tränen, på hvilken de klättra och leka som om det vore den ofarligastes sak i verlden, skola en dag göra sitt sosterland ovanskliga tjenster. Då monsterlIokomotiven med dämpad fart rulla upp till stationen, utstötande sin svarta rök, som till hälften döljer den muntra, besättningen om bord och genom hvilken ett förvirradt sorl af menniskoröster tränger, skulle ni kunna föreställa er, att ni plötsligt blifvit förfly ttad till Ganges strand och der skådade någon förfärlig Jaggernauts vagn, rörande sig högtidligt framåt, medan de fromme nedlastade sig framför dess hjul. På taket af den främsta vagnen, med ben en hängande i vet, sitta skarans ledare, svängande stora trefärgade fanor, och närhelst de nalkas en station eller möta ett annat bantåg, gifva de från sina vådliga platser signaler till vilda hurra och ,,Evviva Garibaldi— ett rop, som i dessa upprörda tider öfver allt skallar i ens öron. Det första, som i afseende på dessa garibaldinska extratåg kan förundra er, är att de ila icke till den blifvande krigsteatern, utan aflägsna sig derifrån, och att hänföan — — — relsen det oaktadt synes vexa med hvarje station, som är belägen längre söder ut. Saken är nemligen den, att regeringen skickar den stora massan af frivilliga till de södra provinserna, för att der inlära dem deras militäriska pligter och vänja dem vid disciplinen, innan de ställas ansigte mot ansigte med fienden, och härutinnan handlar regeringen utan tvifvel visligt. Man kunde befarat, att en sådan! ätgård skulle nedstämt de frivilliges entusiasm — på samma sätt som en ung hj ort-jägare, hvilken fått syn på sitt ville råd och vill gå rakt på det, blir nedstämd och förargad, när hans äldre och erfarnare kamrat uppmanar honom vända ryggen åt bytet och gå åtskilliga miles i en annan rikting, för att hjorten ej må få syn på eller vädra honom. Men så är ligtvis icke förhållandet. De unge friv lige känna bevekelsegrunderna för regeringens beslut och underkasta sig det, i hopp att desto värdigare kunna motsvara sitt tosterlands och sin chefs anspråk på deras krafter och uppoffringsförmåga. i Under den korta tid anteckningslistorna varit framlagda hafva inemot 100,000 frivilliga låtit inskrifva sig i rullorna, för att tjenstgöra under general Garibaldi, och hålla nu på att inöfvas för att tjena vid! sidan af den konskriberade hären. ir man betänker, att denna frivillig-rörelse pågått samtidigt med utskrifningen — och I sannolikt den mest , vopande. utskri som någonsin egt rum på italienska halfön ! — måste man medgifva, att detta enda! sakförhållande talar mer än hela böcker, för fosterlandskärleken hos italienska folket, som derigenom aflagt ett det bästa bevis på sin offervillighet, när det gäller så heliga mål som Roms och Venetiens befrielse. På grund af det öfversvämmande anta-I! let frivillige, som anmälde sig, har regeringen utfärdat en kungörelse, att inskrifningen skulle vara slutad och icke flere!! frivillige antagas efter den 26 Maj. (Denna; C kungörelse har dock sedermera blifvit upphäfd.) Från hvarje vrå af Medelhafskusten, der italienare nedsatt sig och italienska språket talas, anlända flockar af frivilliga, för att tjena under sosterlandets fana. Egypten, Dalmatien och Istrien täfla med sjelfva moderlandet uti att skicka sina kontingenter till kriget. Så mägtig och så utbredd är hänförelsen, att den smittat äfven de påfliga dragonerna, af hvilka ungerär femtio, fullt ekiperade, för några dagar sedan smögo öfver gränsen och anmälde sig hos myndigheterna i Ancona. Ett olyckligt öde ville, att deras anförare, en öfverste i påfliga hären, blef skild från sina kamrater, gripen af gensdarmerna ( JNI. 411 1.. 11 11.