Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1866, sida 1

eid 16 9— 43 1 BH: — — an er le — -12— j J militärisk vetenskap och öfning; ni skall och större säkerhet, derest inom hvarje pluton t. ex. riktbefälen bestode af äldre stamsoldater? -Ingalunda: milistruppen måste ega tillförsigt till sig sjelf. Denna moraliska kraft är en hufvudsak. Ty när hans stöd stupat, star han i annat fall rådlös. — En annan vigtig anmärkning mot förslaget att göra den stående armen till kadre för milisen på det sätt t. ex. att man gör regimentet till kadre för en division — ligger deri, att armöen kommer att bestå utaf alltför mycket lokaliserade trupper. Tänk er, att i en batalj — och det är dock denna eventualitet vi måste hafva för ögat — en division blir massakrerad. Då har p samma gång en stor förlust drabbat den ort, som gifvit sin kontingent till divisionen. Denna förlust bör fördelas. Derföre sammanställer man i franska armen alltid soldater från skilda orter. Så har jag alltid i Schweiz sträfvat att sammansätta divisionerna från skilda kantoner. — Detta skall dock blifva mycket svårt i Sverge, der såväl stammen som milisen utgöra lokaltrupper. Anser ni ej att ätminstone bataljonen kunde så bibehållas och sammansättas af soldater inom en viss terräng? Jo Visserligen — ej gällt bataljonen. oundgängligt bildas skilda provinser. — Är det likväl ej en olägenhet, att det högre befälet icke eger fasta platser, så att det kan egna sig odeladt åt sitt kall? . Visserligen sida. Jag har a min anmärkning har Men divisionen bör af bataljoner från det är var svaga alltid sträfvat att erhålla en fast kärna för staben, till bevarande äfven af våra militära traditioner, men har först nu lyckats att vinna åtminstone en militärbyrå för topografi, militärstatistik m. m., med fasta platser. Man kommer till mig och frågar efter anställning i armen — jag måste svara: vi hafva inga platser att gifva. — Mot detta förhällande. som i ett land med stående armå är ofattligt, har man dock ställt ett faktum, som öfverraskat mig. Man har nemligen svarat: jemför Schweiz officerskår och andra länders, och undersök hvarest finnas de flesta officerare, som med lif och själ egna sig åt helt visst finna, att fördelen ligger på vår sida. — Är detta påstående sannt? Jag vill ej neka svarade den gamle herren leende — att ju detta måhända är fallet. Men det sker med stora uppoffringar för de enskilte. Så har min sdagen gifvit lektioner i matematik: den I militära bana kostat mig ganska mycket. berättade. i sammanhang dermed, en aneksöfverinstruktör till en kanton i och för! Iden vanliga uppsigten. En ordonnans ställSaken har vunnit, men individen är uppoffrad — är det ej så? Välan, om ni så vill. Den gamle herren omtalade att han ena andra lemnade han sitt professorat, iklädde sig sin uniform och var militär. Han dot. För ett par år sedan anlände en! des vid hans dörr till hans förfogande, för ärenders uträttande, m. m. Han bjöd sin ordonnans pa en butelj vin och en cigarr. samt förklarade sig ej längre behöfva hans tjenst. — Följande Söndag ser vår öfverinstruktör ett präktigt ekipage och tycker sig igenkänna mannen, som körde de vackra hästarne. — Det är eder ordonnans, upplyste en ofticer på platsen. Denne milissoldat var en af stadens förmögnaste unge män. — Men lider ej disciplinen i Schweiz armå på dessa förhållanden? På intet vis. Naturligtvis måste milissoldaten behandlas ej blott med allvar, utan ock med humanitet: men i fråga om tjensten råder sträng disciplin. När hvar och en bär sin uniform, så faller det ingen in, att han ej lyder och respekterar sitt befäl: den borgerliga samhällsställningen kommer der alls ej i betraktande. — Åro edra öfningar tillräckliga? -Våra trupper exercera bra; såsom ni vet, är vårt artilleri berömdt. Det blir, när det gäller allvar, alls ej i fråga att hälla dessa raka linier, m. m., på hvilka läggas vigt vid paraden. Hufvudsaken är att armbägarne känna hvarandra, så att ; hvarje man känner att han har sina kamrater med sig, d. v. s. att truppen håller fast ihop. Kan man äfven hålla raka linier, så är det så mycket bättre; men nödvändigt är det ej. — Ni anser alltså militärorganisationen god? . Visserligen, n. b. till landets försvar. Att skicka utom landet duga ej andra trupper än sådana, som äro soldater af yrket, och som ej hafva hem och familjer att tänka på. Men såsom försvarskraft kan milisarmeen mäta sig med hvarje annan. — Välan: är det ej godt att hvarje land har sin defensiva kraft så stark och sin offensiva så svag som möjligt? .Alldeles. Utöfvar ej denna öfning ett godt inflytande på nationens fysiska och moraliska utveckling? Den har utan tvifvel ett sådant aff. stor betydelse. Den unge bonden eller handtverkaren, som blifvit van vid arbetel, I med lutad kropp, får räta upp sig, vänjes It vid uppmärksamhet och ordning samt vinner i hållning. 8 t i t 1 ; j Å ( 1 1 S