Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1866, sida 2

ut den öfver bord, derester steg han långsamt öfver relingen, halade sig tyst ned: utefter tåget och försvann i nästa ögonblick under vattnet. — Holla Bill, ropade engelsmannen efter en stund utan att likväl vända på hufvudet. — Hvart ämnade ni egentligen styra kurs, om gubben hade släppt er? Han erhöll ej något svar och såg sig nu om förvånad. — Däcket var tomt. — Hm, brummade mr Culpepper för sig sjelf. — Jag hörde honom inte gå sin väg. — Du, Juan, der simmar en fisk! sade en af karlarne för-ut. — Annamma! Det måtte vara en stor baddare. Jag gör en krok i ordning, så fånga vi honom kanske. För ett ögonblick hade ett mörkt föremål visat sig öfver vattne j straxt derefter, och några af togo sina fiskredskap. Det fanns verkligen mycket fisk der i närheten af land, och de uppstigade regnmolnen gynnade fångsten. Bill, som mr Culpepper kallade honom af gammal vana, h ette hvarken Bill eller Guillaume utan Baptiste Lecomb, och hade emellertid utfört si: flykt så raskt och djerft att han, såsom en förträfflig simmare, uppnådde land och försvann mellan de mörka husen, lån;t förrän han saknades ombord. I land afklädde han sig och vred sina kläder så t nra som möjligt, så att han ej kunde för ådas genom sin genomblötta drägt, — en förkylning i detta heta klimat behöfde han ej befara, — och frågade derefter den förste stadsbo han anträflade, om någon europå, eller isynnerhet någon fia Sman, var bosatt bö Han besann sig ej långt från mr Renards