Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1866, sida 2

pikerna egendomliga violetta färstonen, då sennor Fosca for i land med sin båt. I Stället för de reqvirerade sex man vakt hade han utvalt tolf, hvilka skulle åtfölja honom sullt beväpnade, och kaptenen gjorde ej någon invändning. Han ville synbarligen ej hafva något att göra med hela saken. I land emottogs han af stadens förnämsta innevånare: alkalden, postmästaren och kronouppbördsmannen, — hvars tjenst han förr sjelf hade innehaft i Tomaco — stodo vid landningsstället, och emottagandet var hjertligt. — att döma efter det yttre. Helst hade sennor Fosca genast företagit det, som tycktes ligga honom mest om hjertat, nemligen högtörrädarens häktande, — men det gick ej an; — den vigtigare handlingen, öns öfvertagande och trohetseden till den nye presidenten, måste förutgå, och de förnämsta af befolkningen begåfvo sig derföre till regeringsbyggnaden (ett hus, som endast genom sitt något större omfång skiljde sig från de öfriga), för att der företaga den högtidliga handlingen. Förut hade postmästaren, som nu tycktes vara sjelfva smidigheten och ej med den minsta min ådagalade att han motsatt sig Mosqueras anspråk, ett längre och hemligt samtal med sennor Fosca, och deretter följde på temmeligen summariskt sätt stadens och öns öfverlenmande till den nye herrskaren, med bibehållande af de nuvarande tjenstemännen på sina respektive poster. (Forts.)