UTRIKES. TYSKLAND. De bemödanden, som göras för fredens bevarande, och den utsigt, som blifvit öppnad till tvistefrågornas behandling å en kongress, hafva icke kunnat hindra, att den politiska ställningen med hvarje dag förvärras. Medan Preussen utan förbehåll samtyckt till kongressen, bekräfta nu både Moniteur och Constitutionnel, att Österrikes svarsskrifvelse uppställer så många vilkor och gör så många svårigheter, att kongressen svårligen kan sammanträda så snart som man hade önskat och hoppats. Under tiden har spänningen mellan Preussen och Österrike, om möjligt, ytterligare ökats genom Österrikes beslut att sammankalla de holsteinska ständerna. Österrikiska regeringen känner nemligen ganska väl, att den stora majoriteten af dessa ständer skall blifva ett troget uttryck af den afsky som holsteinska befolkningens massa hyser tör allt hvad preussiskt är — en afsky, som blifvit djupare i samma mån som befolkningen haft tillfälle att göra närmare bekantskap med sina ,,befriare från Spree. Naturligt är också, att holsteinska befolkningens votum, uttaladt genom dess lagenliga organer, måste utöfva ett icke oväsendtligt inflytande och i hvarje fall måste tagas med i beräkningen inom en kongress, i hvilken Frankrike presiderar, då, såsom bekant, Napoleon III städse påyrkat, att hertigdömenas innevånares åsigter och önskningar skola utgöra en af bestämningsgrunderna för slesvigholsteinska frågans lösning. Preussen vill hindra den fiendtliga demonstration mot dess annexionsplaner, som otvifvelaktigt förestår, om holsteinska ständerna inkallas, och ett oss tillhandakommet telegram meddelar nu att Berlinerkabinettet instruerat sin gesandt i Wien, baron Werther, att affordra Wienerregeringen ett kategoriskt tillkännagifvande, att det afstått från sin plan att sammankalla dessa ständer. Det är föga troligt, att Österrike, som i detta ögonblick har en större arm under fanorna än det någonsin förr haft, och som mindre än någonsin är hugadt för eftergifter åt den förhatade grannen, skall i denna fråga visa sig nog undfallande att ingå på Preussens fordran. Den politiska konstellationen har således blifvit ytterligare ogynnsam, och med det allmänna misstroende, som råder till Pariserkongressens förmåga att åstadkomma en fredlig uppgörelse af de så ömtåliga och djupt ingripande frågorna, som föreligga densamma, är det icke underligt, att sinnesstämningen för dagen är pessimistisk, att fondbörserna äro mycket matta, och att äfven uppriktiga fredsvänner börja anse kriget för rent af oundvikligt. ITALIEN. De ultramontana tidningarne tro sig förmodligen kunna afkyla entusiasmen hos det italienska folket genom påminnelsen om, att Victor Emanuel ännu är bannlyst. Denna påminnelse har skett genom berättandet af följande anekdot: Vigliani, s. d. prefekt i Neapel, har från revolutionär blifvit riddare för päfvedömets verldsliga makt och i en audiens hos påfven ansett det tillständigt att begära om förlåtelse för . den olycklige konungens af Italien villsarelser; ,.han framdrifves mot sin vilja af revolutionen. Påfven hade svarat, att han icke kunde välsigna Victor Emanuel, då han är bannlyst, hvilket den helige fadren äfven sade sig längesedan hafva skriftligen meddelat konungen. Jag kan endast bedja för honom och önska, att han omvänder sig., tillade påfven. yItalia aftrycker, till stor förlustelse för största delen af italienska folket, hela denna artikel, anförande den franska presttidningen ,, Monde såsom källan för denna -vidunderliga berättelse, och inleder sin artikel så: , Våra läsare skola med öfverraskning erfara, att den ärevördige senator Vigliani, en af Italiens anseddaste och — . 117 — KE .a,s — 11