Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1866, sida 1

17CE SCUWCIYISRICL uICIIICTICL OIICCETATG äro kända att föra sina batterier syperbt — likasom ock att rikta och läta rikta kanonerna väl — och infanteriets bataljoner ledas, enligt en framstående militärs omdöme, med all den säkerhet och precision, som är hehöflig, då man ej afser en paradexercis, hvars vackra anblick ofta torde vara köpt på krigsduglighetens bekostnad. I generalstaben har schweiziska armeea framstående militärer, hvaraf flera gjort främmande krigstjenst. Det finnes ock många officerare i denna stab, som med synnerlig flit idka militära studier — det är förmögna män, som blifvit militärer af böjelse. Det är några sådana amatörer, som utgifva Schweiz aktade militärtidning. I sitt ganska betydliga antal af instruktörer eger Schweiz utomdess en kår af militärer af facket. Här möta emellertid flera betänkligheter. Den borgerlige mannen, som med flit och ifver bedrifver sina förrättningar — och i Schweiz lärer man allmänt vara mycket flitig — kommer alltför oberedd till de årliga mötena. Det är honom ej behagligt att under mellantiden studera reglementena, hvaraf borde uppstå osäkerhet. Men saken går likväl och går bra. Ja, det är det förunderliga! Men hvad skall då mannen göra, anmärkte en hög militär mot denna invänning — hvad skall han göra, då han kan allt hvad som förekommer och behöfver förekomma? Det är ej här, såsom hos eder, att man måste hitta på en mängd onyttiga göromål, för att sysselsätta manskap och befäl. Vi söka blott det rent militära ändamålet. Det var mera känslan än förståndet, som kunde invända något häremot. oOck ändock synes det mig, att i spetsen för armebefälet borde finnas en officerskår, som kunde odeladt egna sig åt sitt yrke. Men Iwar finnes en officerskår, som verkligen gör detta, äfven då den dertill eger tillräckligt af tid? Studerar man något inom den preussiska officerskåren? frågade jag en man af denna kår, som ifrigt förfäktade dess företräden. — , Bah, icke en af 100. Han sade icke hvad de gjorde, men jag befarar att lika mycken tid, som den schweiziske officern använder på sin borgerliga förkofran, användes af den preussiske till ett sysslolöst och liderligt lefverne. Att emellertid brister måste finnas äfven hos den förre, synes mig ligga i tingens nödvändighet; men man bör, om man vill vara opartisk, jemföra denna officerskårs bildning och anda icke med idealer, utan med verkliga förhållanden. Någon mera aktnings rd kår än den svenska indelta officerskåren torde det vara svårt att finna. Men ligger ej denna dess aktningsvärdhet just i dess borgerlighet? Ur militärisk synpunkt, befarar jag att ett rätt stort antal af våra hederliga kaptener skulle nödgas träda tillbaka för den yngre och raskare schweiziske milis-officern. Jag tror icke heller att de förra, mellan mötena, studera mera krigsvetenskap än de sednare. Åtminstone vet jag att sådana skrifter — till och med krigsvetenskapsakademiens handlingar — äro rätt svåra att få se på våra landsbygder. Ännu sällsyntare ära utländska militär-tidskrifter eller arbeten. Den schweiziska armen har, såsom äfven är nämndt, en stor och berömd generalstab. Jag vet ej om detta är förhållandet i alla andra länder, t. ex. hos oss. Vidare har man i Schweiz sin ambulance mycket väl ordnad, och öfningarne på detta område äro oskiljaktigt förhundna med de militära öfningarne. Rörande kommissariatet skola marmare upplysningar inhemtas, innan raan vågar fälla ett omdöme. All materiel lärer i-Schweiz vara i ypperligt skick, i det kantonernas prestanda i denna dek noga öfvervakas af förbundsregeringen. : Om alltså denna arm6 — äfven med brister, som ej böra fördöljas när de uppdagas — uppfyller sitt stora och enda ändamål: att bereda Schweiz ett tryggadt försvar mot yttre fiender, så möter dervid den oändligt vigtiga omständigheten, att den icke utarmar landet. Visserligen äro ej kostnaderna så små, som man på andra orter och särskilt i Sverge föreställt sig; men de äro dock ej jemförliga med kostnaden för de stående armåerna, eller med det preussiska milissystemet. Visserligen dragas äfven här arbetskrafter från landets näringar; men det sker på ett sätt, som ej verkar menligt för den allmänna välfärden, enär de korta, fördelade öfningarne utgöra i viss mån en ledighet från de dagliga bestyren, som kan vara helsosam i både andligt och kroppsligt afseende. Paralleler hafva, utaf framstående försattare, blifvit uppdragna mellan det schweiziska militärväsendet och tyska småstater af Schweiz folkmängd. Dessa paralleler äro rentaf upprörande. För samma summa, som Hannover underhåller en arm af 10,000 man, håller Schweiz en aktiv, slagfärdig armå af öfver 80,000 man. Att detta ej är ett tomt påstående, framgickunder Sonderbunds-kriget år 1847, då 13!(, Edsförbundskantoner inom några veckor bragte i fält 98,861 man med 172 kanoner och Sonderbundets 39,580 man med 74 kanoner, tillsammans