Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1866, sida 3

(Insändt.) Förklaring. AD ropande min i Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning förut gjorda protest mot en i Wermlands tidning införd sanningslös uppgift rörande en emellan ångarne ,,Uddeholm och ,,Clara Elf skedd sammanstötning, får jag härmed för all mänheten afgifva en med sanningen öfverensstämmande förklaring. mnde tidning uppgifver, att jag genom en lyckad manöver kringgick ,,Clara Elfs på dess lustresa Pingstdagen. Detta har aldrig passerat, utan endast bestått deruti, att då jag mötte -Clara Elf, passerade jag denna ångare akterom, samt uppgick på dess styrbords sida och genom den större fart, som Uddeholm gör, jemförd med Clara Elf, gick jag honom förbi, hvarefter båda fartygen lade till vid Gåfverön och passagerarne gingo i land för att gemensamt roa sig. Hvad åter beträffar den omnämnda kollision, som inträffade Annandag Pingst, så tillgick den på följande sätt. Båda fartygen afgingo nästan samtidigt från Carlstad Annandag Pingst på eftermiddagen, men vid Tynäs-udden ändrades kursarne så, att jag med Uddeholm gick emellan Gåfverön och Marsholmen, och Clara Elf gick emellan Rafon och Marsholmen. Framkommen till Gåfverön stoppade jag maskinen på Uddeholm och afvaktade Clara Elfs ankomst, och då den kom i närheten sattes maskinen åter i full gång och passerade jag akter om Clara Elf samt uppgick på dess styrbordssida. På detta sätt fortsattes kursen en stund, men då jag märkte, att Clara Elf umnade gå ett för mig okändt farvatten lade jag mitt roder om styrbord för att, för om Clara Ilf, komma till tilläggningsplatsen. Detta lyckades såtillvida, att aldrig fartygen sammanstötte, men Clara Elfs utombords liggande ankarstock fasttog i den aktersta sunsegelstöttan på Uddeholm, hvarigenom sunsegelställningen och sofforna på halfdäck losrycktes. Jag kommenderade genast back-, som verkställdes med all den kraft, makinen kunde åstadkomma, och å Clara Elf stoppades maskinen; men den af Wermlands-tidningen omtalade, på Clara Elf verkställda backning som skulle räddat Uddeholm ifrån att gå i qvaf, har aldrig existerat, såsom varande ej behöflig. Några passagerare erhöllo lindriga skråmor och de Senderrifna kladernas värde uppgick till 25 rdr rmt, som genast af mig utbetaltes. Lustresan fortsattes obehindradt och återkommo vi till Carlstad på aftonen. Jag ofverlenmar nu till den opartiska allmänheten att reflektera öfver saken, troende mig ej hafva, på de 10 år jag fört Uddeholm, genom farliga manövrer blottställt passagerarnes lif eller egendom. Ångfartyget Uddeholm den 2 Juni 1866. . E. L. Unge.